Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Tid är viktigare än saker

Ledare

Är vi på väg in i en tid då konsumtion av varor är på väg att minska i betydelse?

Frågan kan tyckas dum. Den genomsnittliga människan på jorden har sannolikt aldrig haft fler prylar än i dag. Särskilt i västvärlden men också i stora delar av det som, med ett allt mer obsolet begrepp, brukar kallas tredje världen har ägandet av saker brett ut sig.

Så här efter jul ligger det i många hem julklappar som sannolikt aldrig kommer att användas. Den där råsaftcentrifugen, som blev utsedd till årets julklapp 2013, packas in skåpet efter att ha använts bara några gånger (att inleda varje morgon med ett glas grönsaksjuice var en bra idé i teorin men lite för omständlig i praktiken). Där gör den sällskap med bakmaskinen (årets julklapp 1988), en gammal Tamagotchi (årets julklapp 1997) och spikmattan (årets julklapp 2009).

Men det finns tecken som tyder på att konsumismen har nått sin peak.

Av det som går att skönja hittills så är denna trend i huvudsak snarare driven av teknisk utveckling än av något rådande miljötänkande, men det senare kanske kommer i en andra våg? Om bland annat detta skriver James Wallman i sin bok Stuffocation – en ordlek med engelskan ord för prylar, "stuff", och för kvävning, "suffocation". Wallmans tes är att upplevelsen kommer att bli långt mycket mer värdefull än tinget i sig.

Som exempel på hans tes kan vi ta musik- eller filmindustrin. Digitaliseringen har gjort det fysiska innehavet av musik eller filmer på kasetter, skivor eller videoband helt föråldrat. De flesta får plats med all musik i hela sin skivsamling, och mer därtill, i mp3-format i sin smarta telefon. Och till och med denna teknik börjar bli passé, med strömningstjänster, som svenska snilleföretaget Spotify, så behöver vi inte ens lagra musiken i den egna telefonen utan kan lätt komma åt den via wifi- eller 3g-uppkoppling. Samma sak med filmer och tv-serier som kan strömmas från Netflix eller från SVT:s play-tjänst. Att ha Woody Allens samlade verk på DVD är inte lika exklusivt när Annie Hall finns tillgänglig några knapptryckningar bort, helt legalt.

Som numera tillnyktrad skivsamlare och musikentusiast är det förstås lite tråkigt att den där skivsamlingen, med något tusental cd- och vinylskivor som har kostat mig en smärre förmögenhet, i princip är lika föråldrad och värdelös som en tjock-TV, men på det hela taget är utvecklingen ändå positiv. Tillgången till och möjligheterna att upptäcka ny musik har aldrig varit större. Upplevelsen är allt, innehavet av den fysiska skivan inget.

Många av oss kan säkert också vittna om att julklapparna – särskilt till de närmaste – på senare år ofta har varit upplevelser snarare än ännu någon pryl; det kan vara en resa, en spa-behandling eller ett biobesök tillsammans.

I sig är det inget konstigt att saker minskar i värde när de finns i överflöd och tid värderas upp när så många har svårt att få tiden att räcka till. Det är rent av en välkommen utveckling.

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons