Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trygghet en förmån

Annons
Svenskarnas attityder gentemot de sociala trygghetssystemen har förändrats i grunden. Från att rätteligen ha betraktats som förmåner likställs de i dag med grundläggande rättigheter, med konsekvenser som bland annat bidragsfusk. På ett tåg genom södra Sverige samtalar jag med två 23-åriga östgötar, som ofrivilligt får personifiera den bristande moralen. Den ene är arbetslös och vill ha en inkomst, "typ A-kassa", som han själv uttrycker det.

"Det skulle vara skönt att gå på A-kassa och samtidigt jobba svart." Påpekandet att han i så fall skulle göra sig skyldig till bedrägeribrott verkar förvåna. Hans medresenär har, efter år av svartarbete, nyligen hoppat på gymnasiet. Han vänder sig med stora ögon mot mig: "Ärligt, är det olagligt"? Med honom fortsätter jag prata om svartarbete och frågar varför han valde det framför att betala skatt. Svaret blev som väntat att han tjänade mer på det. När jag invände att det är arbetsgivaren som tjänar på svart arbetskraft (de slipper sociala avgifter, anställningstryggheten och ansvaret) blev hans ögon lika stora som innan.

Den socialdemokratiska regeringens misslyckande med att få ned arbetslösheten har medfört att många svenskar lever på bidrag. Det i sig är demoraliserande, inte minst för att incitamenten att arbeta är så låga. Allra värst slår sveket mot ungdomar, bland vilka arbetslösheten är högre än genomsnittet. Har man aldrig fått visa vad man går för på arbetsmarknaden, aldrig fått betalt för utfört arbete är det inte konstigt att skillnaden mellan lön och bidrag kan framstå som diffus.

Säkert har en och annan tänkt att det drabbar ingen fattig om hon eller han svartarbetar. Välfärds- och fördelningspolitiken har varit det statsbärande partiets ögonsten, folket har hållits utanför. Avståndet mellan beslutsfattare och väljare har bara växt. Tydligast märks det bland de yngre generationerna, som har litet om ens något förtroende för politikerna. Kanske tror de rentav att det är politikerna som de drar vid näsan om de jobbar svart eller fuskar. Fusk skall inte tolereras och därför är de aviserade "hårdare tagen" (fler oanmälda hembesök och samkörning av register) välkomna. Men det är inte den här typen av åtgärder som lär svenskarna att trygghet är en förmån och inte en rättighet. Nej, för att göra det krävs betydligt större ödmjukhet och lyhördhet från det politiska systemet och dess representanter.
Annons
Annons