Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Vad stoppas härnäst?

+
Läs senare
/
Ledare

Det var erfarenheterna från andra världskrigets transportförbud för antinazistiska tidningar som gav oss regeln som ska säkerställa den fria åsiktsbildningen i praktiken. Eftersom konkurrensen är stor och sätten att mångfaldiga skrifter idag är så har transportförbudet i mycket spelat ut sin roll.

Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen har visat sig kunna parera de regelproblem som nya kommunikationskanaler skapat. Till exempel har stenciler getts skydd om vissa uppgifter anges på trycksaken. Också Internet har inkluderats, även om avgift på 2 000 kronor för att grundlagsskydda en hemsida, är oförskämt hög.
När det gäller att framställa en hemsida är var och en sin egen \"tryckare\". Och till skillnad mot distributionen av tryckta skrifter är antalet distributörer oändligt fler. Det finns idag inga oöverstigliga problem att få även den mest kontroversiella hemsida utlagd på nätet. Men det finns problem och inte minst uppenbara latenta risker för en censurerad framtid.

Kina, Iran, Burma, Saudiarabien och ytterligare ett 20-tal diktaturer har insett den demokratiska kraften i Internet. De avsätter stora resurser för att spåra och straffa personer som använder nätet för att få och sprida kunskap och värderingar om bland annat politik och religion.

I denna strävan har internationella företag som Yahoo och Google tjänstvilligt ställt upp. De har bland annat spårat användare i Kina och lagt in filter för att göra olämpliga hemsidor oåtkomliga. Men även internetanvändare i Sverige och övriga västvärlden drabbas. Privata distributörer av nättjänster går i armkrok med staten och filtrerar i största välvilja vår verklighet.
Den svenska polisen har en hemlig lista på hemsidor som den anser bör blockeras. I somras tänkte polisen sätta upp fildelningsplatsen The Pirate Bay på listan. Inte för att den innehöll barnpornografi utan för att det via företaget gick att komma över barnpornografi. Det blev aldrig någon svartlistning. Men det intressanta är den undfallenhet som de stora nätdistributörerna visade inför polisens propåer.

Vi \"samarbetar\" och följer polisens bedömningar förklarade Bredbandsbolaget, Telia och Tele 2. Totalt har drygt dussinet operatörer \"anslutit\" sig till polisens lista. Detta må många tycka snarare är något att glädjas över än förfasas över. För vem vill skydda spridningen av barnpornografi? Men de stora distributörernas undfallenhet är oroväckande. Vad ska stoppas härnäst?
Visar nätföretagen inte att de har en egen vilja blir det nödvändigt att fundera i samma banor som de som efter kriget ändrade lagen. Säkra distributionen genom att i grundlagen jämställa skyddet för spridning av åsikter och värderingar oavsett om de publiceras på en tidningssida eller en hemsida.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons