Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Varför gjorde ni inte mer?

+
Läs senare
/
  • Världens elproduktion står för en fjärdedel av utsläppen av växthusgaser i atmosfären. Därför måste vi under kommande decennier satsa hårdare på den närmast koldioxidneutrala kärnkraften.
Ledare

Den värsta olyckan sedan Tjernobyl, ja rent av värre. Så säger en del om kärnkraftsolyckan i japanska Fukushima. Och så drar vi alla våra slutsatser, allt beroende på utgångspunkt. Till exempel i Sverige, där en sömnig antikärnkraftslobby vaknat ur dvalan.

Hur många har då dött i Japan? Svaret är: fler än 10 000 män, kvinnor och barn. Kanske är det över 15 000 döda. Men har de dött av strålning?

Nix? Inte en enda.

Vad som hände var följande: Den 11 mars på eftermiddagen lokal tid inträffade ett jordskalv flera tusen meter under havsytan 38 mil utanför Japans östkust. Skalvets magnitud uppmättes till cirka 9,0 på Richterskalan. För att förstå vilka krafter det handlar om bör man veta att skalvet var det kraftigaste som drabbat Japan sedan man började mäta, och den femte kraftigaste jordbävningen i världen sedan år 1900. Det lär vara så att konvulsionerna ändrade jordaxelns läge och att den största av de japanska öarna, Honshu, flyttades två och en halv meter österut.

Och sedan kom tsunamin …

Det blev illa, mycket illa. När tsunamin slog till mot kärnkraftanläggningen Fukushima dränktes de dieseldrivna generatorerna. Konsekvenserna var förfärliga, annat kan inte sägas (fast om kärnkraftverken varit av samma konstruktion som i Sverige skulle särskilda filter ha begränsat följderna).

Allt det ohyggliga är ändå inte skäl nog för att hävda att kärnkraften måste bort som energikälla. Aldrig så spektakulära kärnkraftolyckor och tillbud förblir blahablaha jämfört med den smygande svarta döden som alltid är närvarande.

Den som vill får tjafsa hur mycket som helst om hur nukleär spridning kan skapa konflikter, men vad skall vi då säga om kolet i dåtid och oljan under modern tid. Krig och slitningar i långa rader. Striderna kring makten över fossilt bränsle har skördat miljoner offer i krig. Om den fredliga civila användningen av kol och olja är en mindre eller större dråpare, går säkert också att räkna ut.

Den totala energitillförseln i världen består till drygt 80 procent av olja, kol och naturgas. Ett pris vi betalar för denna konsumtion kan räknas ihop till ett antal hundratusen förtidigt döda – varje år alltså. Och då pratar jag inte biltrafik. Förbränning av olja, kol och naturgas har en obehaglig påföljd i form av olycksfallen i kolgruvorna, dödliga lungsjukdomar, kvicksilverutsläpp och annat elände. Alldeles bortsett från farhågorna om vad växthuseffekten kommer att göra med vår värld är kärnkraften i civil tappning per definition mindre farlig en bruket av fossila bränslen.

Vem skulle inte önska att vi kunde göra på ett annat sätt, vem hoppas inte på experimenterandet med fusionsenergi, eller att vi bättre skulle kunna ta tillvara det enorma inflödet av solenergi. Men där är vi inte.

I stället står vi inför tämligen överväldigande bevis om att ett varmare klimat i grunden kommer att förändra livet för hundratals miljoner människor. Inte i dag eller i morgon, men om 50, 100 eller 150 år. Då kommer barnbarn och barnbarnsbarn att få skörda det vi sått.

Då kommer man inte att reflektera över petitesser som hanterbara kärnkraftsolyckor, frågetecken om förvaring av utbränt kärnbränsle, eller omoderna japanska kärnkraftverk med en mer än korkad placering vid landets kuster.

Jag tror att kommande generationer i stället kommer att döma oss för att vi inte i tid gjorde mer för att mota klimatförändringens påverkan genom att gå ifrån förbränningen av kol, olja och naturgas. Varför, kommer de att undra, satsade inte till exempel Sverige hårdare på forskningen kring nya generationer kärnreaktorer?

Varför såg vi inte tidigare till att bygga anläggningar som var oberoende av extern elkraft för kylning av reaktorhärden? Varför var vi inte snabbare med att återanvända det bränsle som i dag klassas som utbränt, trots att man genom att ta ut mer energi och därmed minska halveringstiderna?

Priset för att inget göra nu kommer att bli högt. För några år sedan räknade Nicholas Stern, tidigare chefsekonom på Världsbanken, på klimatförändringens ekonomiska konsekvenser. Kalkylen visade att senfärdighet kommer att stå oss dyrt. För att göra kortast möjliga sammanfattning: att inte vidta några åtgärder för minskade koldioxidutsläpp kan skapa kostnader motsvarande en 50-procentig förlust av världens samlade bruttonationalprodukt (BNP). Att göra allt som är möjligt innebär också det astronomiska belopp, men räknat på samma BNP handlar det om någon procent.

Min tro är att detta bästa scenario innebär omfattande satsningar på energiproduktion som är relativt billig, relativt säker och relativt koldioxidneutral. Alltså det som stavas kärnkraft.

Har du också något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel
Annons
Annons
Annons