Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Yttrandefrihet i praktiken

+
Läs senare
/
  • Nästan överallt möts Sverigedemokraterna av protesterande folkmassor. Vissa skriker, andra vänder ryggen till. Frågan är om dessa protester är ett hot mot yttrandefriheten?
Ledare

Yttrandefrihet är ett ämne i ropet. Det är många som hävdar sin rätt, många som slår ner på andra med yttrandefrihetsargumentet, och många är det som blandar ihop saker.

Yttrandefrihet är den enskilde medborgarens rätt att yttra sina åsikter utan att exempelvis kastas i fängelse eller på andra sätt straffas av staten. Yttrandefrihet är också rätten att ifrågasätta andras åsikter.

Yttrandefrihet är vad som gör att exempelvis politiska partier har rätt att hålla torgmöten och propagera för sin politik, även om politiken skulle gå ut på att avskaffa yttrandefriheten.

Yttrandefrihet är inte detsamma som rätten att bli lyssnad på. Yttrandefrihet kan aldrig vara ett argument för att tvinga någon att ta del av propaganda som personen inte vill ha. Yttrandefrihet är inte heller något som gäller mellan individer eller exempelvis ger någon rätt att kränka eller förtala en annan.

Yttrandefrihet är inte rätten att uttala sina åsikter precis var som helst, när som helst och inför vilken publik som helst. Ingen kan någonsin kräva att andra ska lyssna.

När eleverna på Hedbergska skolan häromdagen vände sina ryggar mot Johnny Skalin (SD) när han talade i skolans aula var de i sin fulla rätt att göra så. Många har ifrågasatt aktionen med just yttrandefriheten som argument för att de borde ha suttit ner och lyssnat snällt. Men jag upprepar; yttrandefrihet är inte rätten att tvinga någon att lyssna. Däremot ger yttrandefriheten enskilda medborgare rätt att ifrågasätta och protestera mot politiska budskap. Det är en av grunderna i ett demokratiskt samhälle. Du säger vad du tycker – någon annan säger emot.

Yttrandefrihet är alltså inte heller rätten att få stå oemotsagd.

Man kan tycka vad man vill om de aktioner som just nu genomförs mot Sverigedemokraterna och deras valmöten runt om i landet, men att påstå att dessa protester skulle vara ett hot mot demokratin och yttrandefrihet är så urbota dumt att klockorna stannar, eftersom protesterna simpelt uttryckt är ett sätt för enskilda individer att använda sig av sin yttrandefrihet och rätt att säga ifrån mot något de tycker är fel. Yttrandefrihet är däremot – så självklart att det inte ska behöva sägas – inte rätten att använda våld.

Yttrandefrihet är den enskildes rätt gentemot staten, varför det heller inte kan sägas vara odemokratiskt att som individ och väljare försöka överrösta riksdagspolitiker när de talar. Det kanske är ohyfsat, det är möjligen störande, men det är inte odemokratiskt. Det är motsatsen till det.

Då är det betydligt värre när makthavare, till exempel politiska partier invalda i riksdagen, på stora reklamaffischer basunerar ut budskap som sparkar neråt. På till exempel tiggarna, de fattigaste och mest utsatta. De som sover på gatan och sträcker ut händerna mot förbipasserande för att få några kronor till mat.

Att som medborgare då stå upp för de utsatta och protestera mot de politiker som vill skada ens medmänniskor – det är kanske ett av de bästa exemplen på hur yttrandefriheten kan användas för att inte personer som vill montera ner grundläggande mänskliga rättigheter ska få utökad makt.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons