Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lina Norberg Juuso: Det är dags för en samisk sanningskommission. Nu!

Annons

Ingen same eller människor som är intresserade av urfolksfrågor lär ju ha missat Kajsa Dovstads liberala ledare i Vestmanlands Läns Tidning från den 2 augusti: ”Varför särbehandlas samer positivt i Sverige?” Hon skriver bland annat: ”Det är inne att tycka att samerna – trots sina särrättigheter – är missgynnade.”

Renskötsel är en av de näringar som många samer ägnar sig åt.

Det är en olustig retorik som känns igen från andra områden. När det strukturella förtrycket mot till exempelvis kvinnor lyfts fram och allt fler kallar sig feminister är det ”inne” att vara feminist. Eller när HBTQ-frågor diskuteras och allt fler inser att de utanför normen har det svårt på grund av till exempelvis fördomar – så är det ”inne” att sympatisera med queer-rörelsen. Nej. Inget av det är ”inne”. Det är inte ”inne” att tycka att samer är missgynnade. Det är inte heller ”inne” att vara feminist eller intressera sig för HBTQ-frågor. I stället handlar det om en ökad medvetenhet om de problem som majoritetssamhället har skapat och är med och skapar för minoriteter. För att i alla fall försöka skapa balans behövs särskild hänsyn tas till minoriteter. Annars blir det majoritetens diktator.

Så: låt mig fortsätta.

Dovstads text innehåller många trådar. Allt kan inte kommenteras i den här krönikan. Hon skriver bland annat: ”Samer har inte som amerikas ursprungsbefolkning indianerna med våld drivits bort från det de har ägt.”

Det är en ont-i-magen formulering på många sätt.

Under 1900-talets början skedde tvångsförflyttningar av samer, bland annat från Karesuando-området. Men det kanske inte är illa nog?

För det första är begreppet indianer olustigt – speciellt när en diskuterar urfolk och dess historia. Indianer är ett namn kolonisatörer gav Amerikas ursprungsbefolkning – människor de sedan behandlade mycket vidrigt. Därför ska det begreppet användas med försiktighet – stamnamn eller Amerikas ursprungsbefolkning är bättre ordval.

Dovstad hävdar att samer inte med våld har drivits bort från de vad de ägt. Mot det ska vi ställa det att Sverige har en historia av kolonisation. Och under 1900-talets början skedde tvångsförflyttningar av samer, bland annat från Karesuando-området. Men det kanske inte är illa nog? Kanske ska samer inte klaga - eftersom att andra urfolk har haft det värre? Också en känd retorik när problem lyfts upp till ytan. Att minoriteter som farit illa, ska kommentera andra minoriteters historia är också ett välkänt tema. Eller ett sätt att flytta fokus från frågan?

Samer har förtryckts av det svenska samhället historiskt och i närtid, tvångsförflyttats, varit offer för skallmätningar, placerats i nomadskolor, förvägrats tala sitt eget språk. Det krävs en samisk sanningskommission som utreder hur staten har behandlat sitt urfolk. Sametinget måste ha den frågan som hög politisk prioritering och driva frågan stenhårt.Mer kunskap om Sveriges urfolkshistoria är ett måste.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel
Annons
Annons
Annons