Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lina Norberg Juuso (S): Ersätt inte en tystnadskultur med en annan

Annons

Vad Miljöpartiet verkligen inte behöver är en ny turbulent period. Men det är precis i det läget partiet är. Den numera politiska vilden Stefan Nilsson berättade för SVT Nyheter (180110) att han inte fått veta vad han anklagats för, men ändå fått lämna sina uppdrag för partiet. Amanda Lind, MP:s partisekreterare, har tidigare sagt till SVT Nyheter att det finns uppgifter kring Stefan Nilsson om att han haft ett "gränsöverskridande beteende och också om en kränkning som ska ha ägt rum."

Stefan Nilsson själv säger att han känner sig rättslös.

För en utomstående är det naturligtvis helt omöjligt att veta vad som pågått och pågår i partiets inre slutna rum. Kanske har partiets ledning betydligt mer information som de inte kan eller vill gå ut med? Kanske har partitoppen agerat i panik kring Stefan Nilsson och brutit med honom utan att en ordentlig undersökning och analys gjorts? MP är ett feministiskt parti som kämpar med låga opinionssiffror och då är det naturligtvis extra illa att hamna i skandaler som handlar om sexuella trakasserier. Klart är i alla fall att Stefan Nilsson känner sig sviken av sitt forna parti och det har tät likhet med det som hänt i Vänsterpartiet. Där har ju deras förre partiledare Lars Ohly lämnat partiet.

Lars Ohly har anklagats för sexuellt ofredande av en partikamrat i september förra året under en partifest och som en direkt konsekvens av det uppmanats av partiledningen inte delta på partiets aktiviteter. Lars Ohly själv säger att han varit för efterhängsen mot kvinnan och har bett om ursäkt, men nekar till sexuellt ofredande. Polisutredningen är nedlagd. Ohly säger att partiet inte varit intresserad av att prata med honom.

Naturligtvis är det här besvärande för partierna, både anklagelserna mot Nilsson och Ohly och nu den vassa kritiken från männen mot partiledningarnas agerande. I vart fall skeende nummer två hade förmodligen kunnat undvikas om partiet skött sin kommunikation mot Nilsson och Ohly bättre. Det som nu händer inom MP och V följer Socialdemokraterna noga för att eventuellt få några lärdomar. S har blivit kritiserat av partimedlemmen Cecilia Eklund (som bland annat varit pressekreterare för fler S-ministrar) kring den externa utredningen som pågår kring talman Urban Ahlin. Han anklagas för att 2008 ha trakasserat en kvinnlig tjänsteperson sexuellt. Till DN (180107) har hon sagt att partiet försöker förminska rösterna och att det tyder på en tystnadskultur.

De tre partierna är i eftersvallet av MeToo. Problem ska hanteras. Det finns ingen färdig manual för inget MeToo har någonsin tidigare existerat. Men att alla inblandade parter ska få ge sin version och bli lyssnade på är inget annat än anständigt. Och är en anklagad för något måste en ha rätt till att ge sin version och försvara sig själv. Sedan ska de patriarkala strukturerna inte längre skydda männen som är förövare, men det innebär ju inte heller att folkdomstolar ska döma män eller att män inte kan göra fel – utan att för den skull vara förövare. Precis så svårt är det. Och ännu svårare därtill. Men om alla inte får prata och ge sin version underlättas läget verkligen inte. Att bevara en tystnadskultur, eller att ersätta den med en ny tystnadskultur, är ju helt idiotiskt.

Lina Norberg Juuso

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons