Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Mannen, myten, legenden

+
Läs senare

Alexander Bard är en av få svenskar man kan kalla för mannen, myten, legenden. Redan som tonåring startade han en dragshowgrupp. Han anordnade världsmästerskap i Fia med knuff och utropade sig själv som "Satanskyrkans överstepräst i Sverige". Bard bidrog till det svenska musikundret genom Army of Lovers. Numer är han den kortbyxade stjärnan i schlagerbandet BWO, som utläses Bodies without organs.

För drygt ett år sedan deklarerade Bard att han nu skulle bli Folkpartiets chefsideolog och startade nätverket Liberati. Medlemmarna kom dels från just Folkpartiet men också andra var välkomna. Brist på självförtroende har han inte, den gode Bard. I helgen löstes Liberati upp och splittrades i två delar. Det blir ett nätverk som stannar hos Folkpartiet där partimedlemskap är ett krav och resten startar ett nytt parti: Liberaldemokraterna.

Partiet siktar på valet 2014 och ska utgöra ett "sant" liberalt alternativ. De riktar sig till alliansväljare som är missnöjda. Man får förmoda att blivande partiledare är Alexander Bard. Den rike popartisten som är smartare än de flesta i riksdagen. Men kanske inte alltid så himla klok.

Någon chefsideolog var inte Folkpartiet intresserad av, speciellt inte som de frågor som driver Bard inte riktigt bottnar i partiet. Han tycker att narkotikaliberalisering är viktigt och att sexköpslagen är en morallag som inte handlar om något annat än en snäv syn på sexualitet. Inte riktigt kärnfrågor i den folkpartistiska rättspolitiken.

Det är hedervärt av Alexander Bard att gå in i ett politiskt parti för att påverka i den riktning han vill - även om han och jag har olika syn på liberalism. Men att mindre än två år senare ge upp för att starta ett nytt parti är kontraproduktivt. För de missnöjda liberaler som röstar på ett sådant parti tar med stor sannolikhet röster från något av allianspartierna - och vi såg vad som hände i Göteborg och Värmland. Där var det några få röster som avgjorde att regeringen nu måste styra i minoritet i stället för majoritet. Aldrig tidigare har klyschan att varje röst räknas varit mer sann. De 74 som i Göteborgs kommun och de 17 i Värmland som röstade på "Klassiskt liberala partiet" hade med stor sannolikhet gärna sett en alliansmajoritetsregering där inflytandet från Sverigedemokrater hade eliminerats. Risken finns att en karismatisk person som Alexander Bard lockar fler än det ganska okända klassiskt liberala partiet. Näppeligen så många att det räcker till riksdagsplats. Men tillräckligt många för att åter hindra en majoritetsregering. Så kan man också bli en legend redan i sin livstid.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons