Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Rätten till privatliv

+
Läs senare
/

Adam är polack och tränar på mitt kampsportsgym, han jobbar heltid och beskriver sig som minutiöst övervakad av sin arbetsgivare. Jag frågar nyfiket var han arbetar och han svarar att det är på "ett vanligt lager". Det registreras när han ställer en pryl på en hylla och exakt hur många varor han packar upp per timme. I slutet av dagen kommer hans sektionschef och som han själv kallar det; "konfronterar" honom med statistik.

Då måste Adam redogöra för varför han var lite mer produktiv den ena timmen än den andra. Han förklarar på sin knaggliga engelska att det är "Absolutely terrible". I hans hemland har han aldrig sett något liknande det han ser hända i vad som börjar bli känt som världens mest övervakade demokrati; Storbritannien.

Under arbetet har Adam konstant ögonen på sig, sedan på bussar och tåg, i närbutiken, i shoppingcentret och på alla öppna platser som parker och torg och givetvis vid bankomaten när han tar ut pengar. För ett tag sedan började man också att övervaka ett antal privata hem.

Vid tiden för tvåtusentalets krig mot terrorismen fick övervakningsidéerna vind i seglen här borta. I pressen odlas uppfattningen att Storbritannien skulle vara särskilt drabbat av tung kriminalitet som kan åtgärdas med fler kameror. Det finns dock inte mycket som tyder på att storebrorsfasonerna dämpar någon brottsstatistik eller har någon social funktion, men trots magert resultat monteras dagligen nya kameror upp.

Adam ser samma arbetssituation som otänkbar i hemlandet. De senaste årens händelser gör mig mindre tvärsäker men jag vill tro detsamma om Sverige. Mycket talar dock för att vi står inför valet nu; huruvida vi vill behålla rätten till ett liv utan myndigheter och företag som följer oss, vet vilka sidor vi surfar på, vem vi ringde senast och vad vi åt. Ska vi hålla oss från den väg britterna valt så måste vi reagera när rätten till vår privata sfär kränks.

I kampen mot våra privatliv anammade Skånepolisen för några veckor sedan en obehaglig metod. Man lägger ut bilder på internet på misstänkta brottslingar som fångats på film om brottet kan ge minst två år. Enligt Mårten Unbeck vid Skånes polismyndighet finns inget stöd i svensk lag för att göra såhär, men heller inga förbud. Vilka blir följderna för en oskyldig som hängts ut? Är man villig att betala ut skadestånd?

Var befinner vi oss om ytterligare några år om vi inte redan idag frågar oss hur långt utbyggnaden av övervakningssamhället ska tillåtas och låter den bli en politisk fråga? Kommer något av regeringsalternativen att våga tala om denna fråga inför valet eller är man numer klassad som tokradikal om man fortsätter att försvara människors en gång givna rätt att få leva sina liv utan någon annans insyn?

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons