Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Utan motstånd är det kört på allvar

När jag skrev en krönika om SD och ifrågasatte deras kulturpolitik var gensvaret enormt. Jag har aldrig fått så många mail i hela mitt liv, det verkade nästan organiserat. Som att någon mailat till en grupp och uppmanat stimmet till mailbombombning. Överlag var det hatiska, arga mail utan argumentation mot krönikan, utan personangrepp och spekulationer om allt från mitt samliv till psykiska hälsa. 

Det var helt enkelt rejält osmakligt.

Och nog händer det något inom en när man får läsa om bland annat hur värdelös man är, jodå jodå.

Jag ljuger om jag skriver annat. Det värker till.  Men det duger inte att vara ledsen, inte för länge i alla fall, motståndskänslan är bättre bränsle.

Läser Expressens granskning om nämndemän, förtroendevalda domare, som på nätet anonymt skrivit om  hur de hatar invandrare, muslimer, flyktingar. Ordkränkningar som är skrivna av människor som ska representera vår rättssäkerhet, som är med och dömer i rättsmål. Samtidigt är de personer som tydligen anser att vissa människor förtjänar att få ruttna ägg på sig, de klumpar ihop individer som lögnaktiga och  anser att därmed bör lämna landet.

De har skrivit ord och meningar som: "somaliska bidragsturister", Vad jag hatar Islam! HATAR HATAR HATAR" och "asylparasiter".

Personerna kommer från SD. Partiet som i toppen och i offentligheten försökt byta bort sin rasistkostym. Men sömmarna spricker om och om igen och hatet flödar ut.

Vad finns bakom dessa hatares skinn?  Varför tar de sig rätten att anonymt kränka andra människor? Andra grupper? Det minsta vi kan kräva av vuxna individer är att man förstår att andra människor har känslor och behov precis som man själv har. I det ingår att personer måste begripa att man inte har rätten att kränka en annan människa eller andra grupper av människor. I synnerhet om man sitter i en domstol! Att det skett är bortom all rimlighet. 

Vad händer med de personer som näthatet är riktat emot? För en grupp består av individer, av människor.  Vad händer när en muslimsk kvinna läser att hon är hatad just för att hon är muslim?  

Kanske börjar hon darra, svettas, och frysa? Kanske kommer rädslan? Kanske vill hon fly? Kanske kommer självförakt? Eller förakt mot dem som skriver näthatet, mot dem som ska representera samhället i domstolarna?

Jag önskar henne inte det, jag önskar henne, jag önskar oss alla , kraften till motstånd, förmågan att säga ifrån när personer och grupper kränks. 

Att vi visar att vi inte är den tysta, tigande massan som accepterar hat. Jag önskar att vi som tror på alla människors lika värde vågar uttrycka det. 

Att vara människa förpliktigar, vi måste stå upp för allas människovärde. Inget annat duger. Vi får inte låta oss avtrubbas av hatet-  vi får inte normalisera det. Då är vi riktigt illa ute, då är det tamejfan kört på allvar.

Twitter: @LinaNJuuso

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel
Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons