Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Vad var det han brukade ropa… Äntligen!

+
Läs senare
/

Så sent som för ett år sen satte jag den här rubriken på min ledare i Dagbladet: Låt Aleksijevitj få det nästa år. Med det menade jag förstås Nobelpriset i litteratur, och med nästa år menade jag nu. Jag utlovade en fortsättning på min kampanj tills jag fick som jag ville. Fast det hade jag redan glömt i år. Men ser man på: jag fick ändå som jag ville. Nu har hon sitt pris.

Det är kul av flera skäl. För mig är det lite kul bara att ha träffat en Nobelpristagare. Jag intervjuade Svetlana Aleksijevitj i Minsk förra våren över en bit mat. Hon har flyttat tillbaka dit efter bland annat ett år i Göteborg som fristadsförfattare. Jag får väl erkänna att jag höll en väldigt hovsam ton. Jag var imponerad av henne redan då. Hennes journalistiska sätt att beskriva en ofta svunnen verklighet går under skinnet på läsaren. Man förstår hur de människor hon intervjuar tänker. Och de tänker olika. Hon räds inga åsikter när hon presenterar ett skeende.

Den sista delen av hennes mäktiga verk över sitt hemland Sovjetunionen har nyss kommit ut på svenska. Den handlar om barnens upplevelser under det andra världskriget. Tidigare har hon beskrivit kvinnorna som deltog. Hon har skrivit om offren för kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl och hon har skrivit om Sovjetunionens tragiska övergrepp mot Afghanistan.

Men den i mitt tycke viktigaste boken heter Tiden Second Hand. Det handlar om Sovjetsamhället och det som kom efter förlusten i det kalla kriget. Det handlar skriver hon om den röda människan i den nya världen. Det är en bok skriven med stor respekt. Den ger oss andra, vi som inte var med därborta, en möjlighet att förstå hur det var och hur man tänkte.

Världen är ju sammansatt. I min egen livstid har jag upplevt Invasionen i Tjeckoslovakien och övergreppen i Afghanistan. Men den som kan sin historia kan lägga Sovjetunionens stora insats i andra världskriget i den andra vågskålen. Den som vill förringa den insats som krossade Hitler bör betänka dessa siffror. Tyskarna satte in tre divisioner vid El Alamein. Samtidigt hade man 190 divisioner på östfronten.

Om vi vill förstå hur förlorarna i det kalla kriget tänkte och tänker, finns det ingen bättre väg än att läsa Svetlana Aleksijevitj. Hon beskriver att Sovjetunionen på många sätt var ett multikulturellt samhälle. Vi måste förstå det när nationalismen nu växer och inbördeskriget redan har drabbat Ukraina.

I Tiden Second Hand får vi veta mycket om en tid där alla blev utblottade i en hyperinflation som inte stod den tyska från 1923 efter. Vi får lära oss om hur ren banditism och "smarta" partifunktionärer kunde göra sig stormrika i den nyliberala väg Rysssland valde vid demokratins inbrott. Det är inte konstigt att demokratin är så misskrediterad i dagens Ryssland. Än sorgligare är det att kommunismens misslyckande samtidigt misskrediterade allt som luktade socialism. Att man efter murens fall avvisade en socialdemokratisk väg var en olycka för Ryssland och för Europa. Aleksijevitj däremot ser efter tiden i Sverige svensk socialdemokrati som en förebild.

Så till sist. Ni som är mer intresserade av litteratur än av politik: När jag träffade henne berättade hon att hon just då höll på med en bok om kärleken. Den boken längtar jag efter att få läsa.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons