Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Välfärden klarar även flyktingvågens pris

+
Läs senare
/

Det är skämmigt att bli sammanblandad med nyfascister av olika slag. Därför har jag viss förståelse för folk som börjar med att betona att de inte är flyktingfientliga – så länge det inte följs av rasistiska uttalanden. Den här gången var frågan helt OK.

Jag har inget emot flyktingar, sa mannen i telefonen. Jag undrar bara hur Sverige ska klara ekonomin? Han hade någon form av handikapp, så jag tolkar det som om frågan delvis kom utifrån egenintresse. Ett fullt berättigat perspektiv, som jag ser det. Han är med säkerhet inte ensam om sin oro om hur välfärden ska klara dagens påfrestningar. Han lät dessutom helt trovärdig. Här talade jag inte med någon rasist, utan med en anständig men frågande medborgare.

Varför är folk oroliga? Häromdagen fick vi veta att kostnadsökningen för alla nyanlända flyktingar nästa år uppgår till hela 27,5 miljarder kronor. Det är ingen struntsumma. När finansminister Magdalena Andersson (S) i samma andetag meddelar att man försöker spara pengar i sjukförsäkring och handikappersättning, blir folk förstås fundersamma.

Fast nu betyder det för det första inte att sjukersättningen ska sänkas eller, som på de borgerligas tid, tas helt bort för de sjukaste av oss. I stället ska man göra vad man kan för att få folk tillbaka till jobbet. Riksrevisionens stenhårda kritik mot de borgerligas "rehabiliteringsgaranti" visar att det inte är lätt. Men det blir dyrt också att inget göra, för då kommer några att gå kvar i sjukförsäkringen i onödan. På samma sätt gäller med ersättningen till de funktionshindrade. När det gäller den personal som anställs har till och med väldiga bedrägerier avslöjats. Kostnaderna skenar sen länge. Men besparingarna ska inte, de får förstås inte, gå ut över dem som behöver omsorgen.

Klarar vi detta? Det beror på hur detta görs. Moderatledaren Anna Kinberg Batra föreställer sig att det ska göras helt med besparingar. Finansminister Andersson är än så länge otydligare. Men hon säger att underskotten kommer att bli större vid mandatperiodens slut än vad den nu lagda budgeten säger. Samtidigt kräver hon, som varje ansvarskännande finansminister, in sparförslag från departementen för att om möjligt minska underskotten.

Uppenbart är att biståndsbudgeten kommer att få stå för en stor del. Här gäller det att inte förlora balansen. Svenskt bistånd för nytta på många håll! Det ska vi vara rädda om, även om det i den akuta krisen inte kan undvikas att biståndet får bidra till flyktingmottagandet.

Jag ser två goda argument för att flyktingkostnaderna nu ska få belasta statens budget även om det ger något större underskott än planerat. För det första så är flyktingarna en investering. Det kostar i dag, men vi får om fem år eller så välutbildad arbetskraft i arbetsför ålder – om vi lyckas med vad vi föresätter oss. Det är precis vad vi med en åldrande befolkning behöver. Många som kommer är välutbildade och kan med rätt agerande säkert komma i arbete långt tidigare.

För det andra sätts hjulen i rullning i svensk ekonomi på ett sätt som bara kan vara bra för jobben. Staten lånar rekordbilligt nu. Flyktingomhändertagandet ger jobb, en ofrånkomlig utbildningssatsning likaså. Mer statliga pengar till kommunerna behövs, liksom fler poliser och det ökande byggande som blir nödvändigt.

Välfärden hotas inte av flyktingströmmen så länge de som styr landet för en politik som försvarar välfärden.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons