Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Björn Berge, 78, har fått en ny syn på livet

/
  • Sann expert. Under sina levnadsår har Dagbladets recensent, Björn Berge, följt med i jazzens utveckling. Att beskriva jazz är inte det enklaste, menar han. ”Man behöver inte förstå jazz. Man ska draperas av musiken, bara sitta och lyssna, flyta med och dra i sig gobitarna, säger han.”Foto: Sofie Wiklund

Endast veckor tillbaka var han en hårsmån från döden.

Med god vård och turen på sin sida, är den tidigare tv-mannen, musikern, jazzälskaren och recensenten Björn Berge tillbaka i Dagbladets spalter.

Nu berättar han om kärleken till jazzen, familjen och sin nyvunna syn på livet.

– När vi minst anar det befinner vi oss i landet ”to be or not to be”.

Annons

”Livet är oförutsägbart och kan spela en stackars jordevandrare stora spratt. När man minst anar det befinner vi oss i landet ’to ber or not to be’. Själv fick jag en titt in i landet hinsides om, där blå svävande gestalter fyllde universum och utbrast i en kör av skir himmels sång. Men, när jag upptäckte att sopranerna sjöng falskt förstod jag att jag hamnat på rätt sida och började krypa mot fastare mark – mot grottekvarnen.”

Orden är Björn Berges egna och beskriver den känsla och upplevelse han hade under sjukperioden från maj månad till mitten av juni då han svävade mellan liv och död, medvetslöshet och vakenhet.

– När jag kom till sans och började fundera fick jag en annan syn på livet. Det som var oerhört viktigt för mig tidigare kanske inte är så oerhört viktigt i dag, förutom jazzen förstås, säger han och ler.

 

Utslaget immunförsvar

Det var försöket att behandla en envis ledvärk som resulterade i att immunförsvaret slogs ut. Björn drabbades av en svår lunginflammation.

– De väntade slut på mig. Jag var medvetslös mer eller mindre. Jag vaknade till ibland och såg människor som var och hälsade på. Jag fick ett så bra stöd av min maka Jaja, barnen Pia och Per och deras familjer. Det är nog tack vare dem som jag står på benen, och så min enorma envishet, säger Björn som en tid var så illa däran att läkarna övervägde att stänga respiratorn.

Två läkare beslutade göra ett sista försök och satte in ytterligare en antibiotikakur. Insatsen blev ett lyckokast och ödets vågskål började väga för livet igen.

– De doktorerna är jag ett stort tack skyldig, säger Björn som har varit recensent vid Dagbladet sedan 26 år tillbaka.

Kärleken till jazzen föddes en eftermiddag hemma i Hälsingland när han var elva år.

– Då fanns det bara radio och knappt det. Klockan 18 spelades Grammofontimmen med klassisk musik fram till sista skivan, som kunde bli Evert Taube eller som den gången, en jazzlåt, ”Black and tan fantasy” av Duke Ellington. Det var min första kontakt med jazzen och jag blev heltänd, säger Björn som sedan tonåren har gått igenom hela arsenalen av instrument. Han började med trumpet, fortsatte med piano och därefter vibrafon. Under 30 år var han trombonist i Sundsvall Big band.

 

Första jazzrecensenten

– På den tiden kom stora artister som Count Basie, Thad Jones och Mel Lewis till Sundsvall. Då var det makalöst roligt att skriva, säger Björn som tillsammans med konkurrentskribenten Hans Erik Bergman, blev Sundsvalls första jazzrecensent.

– Vi hade bildat jazzklubben och satt i styrelsen där, säger Björn som spenderade tjugo av sina yrkesår som tv-producent vid SVT.

– Jag har också en filmfotografutbildning så jag filmade mina egna program under många år och klippte dem.

I dag njuter Björn mer än någonsin av sin familj, nya och spännande jazzupplevelser och förstås, den nyvunna kärleken till livet.

Annons
Annons
Annons