Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

En äkta god vän och patriot är borta

+
Läs senare
/

Anders Eriksson, Delsbo, har avlidit 81 år gammal.

Före detta lantbrukaren Anders Eriksson har lämnat oss efter en kort tids sjukdom. Han var bonde i Hälsingland under 32 år, bland annat i Hedvigsfors, som då var Norrlands största lantbruk.
Den agrara kopplingen blev hans livsgärning, född i Halland men uppväxt i Ljustorp norr om Sundsvall. Sin lantbruksutbildning fick han på Weibills egendom i Skåne och Nordviks Lantbruksskola, varvat med praktik på rancher i Michigan och Nebraska, USA. Han tjänstgjorde även under en tid som kapten vid dåvarande Lv5 i Sundsvall och var aktiv som reservofficer och chef för Ljusdalsbataljonen samt avgick med majors grad vid sin pensionering.
Mest kanske vi känner Anders som föreningsmänniska, naturligt nog med hans koppling till lantbruk. Han var styrelseledamot i dåvarande Norrlands Slakteriförening och ordförande 1980-1986 och ledamot i Sveriges Slakteriförbunds Förvaltningsråd, verksam inom LRF på läns- och riksnivå samt i länets Hushållningssällskap. Hans kunnande togs också tillvara som styrelseledamot och ordförande i Föreningsbanken i Delsbo.
Anders engagerade sig även i hembygdsrörelsen och var under en period ordförande i Delsbo Hembygdsförening samt även ordförande i Gästrike Hälsinge Hembygdsförbund, ledamot i Stiftelsen Bror Hillgrens Minne samt ersättare i kyrkofullmäktige.
Som president i Lions Club under olika år samlades vi ofta i Karin och Anders villa, Vita Huset (så klart) till mycket trevliga stunder. Han företog tillsammans med Karin många och långa resor, hade besökt alla världsdelar och Europas flesta länder och hade sedan förmåga att skriva och även berätta i olika sammanhang om sina upplevelser. Hans litterära intresse var stort och han läste skönlitteratur och historiska romaner. Intresset för odling gjorde också att han lade ner mycken tid i trädgården, där han fann avkoppling.
Anders gav också något bestående till bygden, en fin flygel till Delsbo kyrka, statyn av Delsbostintan på torget och statyn över prosten Knut N Lenaeus vid klockstapeln. Sitt sista projekt, en nyöversättning av "Delsboa Illustrata", en fantastisk bygdeskildring från 1764 får han dock inte se färdigställd. Anders var initiativtagare och huvudsponsor av boken.
Som en synnerligen välförtjänt uppskattning av Anders driftighet tilldelades han och Karin titeln "Årets Dellenbygdsbo" vid Stintans Dag i somras. Vi är många som kommer att sakna Anders som en mycket fin kamrat, alltid glad och positiv. Jag kommer att sakna samtalen om lokalhistoria, men även honom vid allsången på Delsbostämman, då han glatt motvilligt stod upp och sjöng "Bonden och kråkan" med tio verser!
Annons
Annons
Annons