Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Ett år av sorg och saknad

+
Läs senare
/

Eva-Lotta Edmark, Stockholm, avled för ett år sedan, 53 år gammal. Hennes närmaste är maken Janne, döttrarna Lina och Sara med familjer, föräldrarna Åsa och Torsten, samt brodern Roger med familj.

Den 24 mars 1958 tog Eva-Lotta Edmark sitt första andetag. Ganska exakt 53 år senare tog hon sitt sista. Den 25 mars 2011 på Stockholms sjukhem, med alla sina närmaste runt sig, somnade hon in efter en kort tids sjukdom. Hennes liv präglades dock av allt annat än sjukdom, faktum är att hon aldrig hade varit på sjukhus innan hon diagnostiserades med cancer sommaren 2010.

Lotta, född Sundin, föddes i Väja utanför Kramfors. Under skolåren flyttade familjen till Sundsvall, där hon kom att förbli bosatt under större delen av sitt liv. 1975 träffade hon sin blivande make, Jan Edmark. 1979 fick de sitt första barn, Lina, och tre år senare, 1982, föddes Sara. Under tiden som barnen gick på förskola arbetade Lotta som barnskötare.

När yngsta dottern satte sig i skolbänken gjorde Lotta detsamma, bokstavligt talat. Efter några års högskolestudier tog hon ut en civilekonomexamen som kom att ge henne anställning vid bland annat Stadshypotek och senare Handelsbanken. När båda barnen var utflugna satsade hon helhjärtat på sin karriär och flyttade till Stockholm för att arbeta på Handelsbankens huvudkontor. Banden till Sundsvall klipptes dock aldrig av och under sommarhalvåret restes det flitigt mellan lägenheten i Solna och sommarstugan i Norrfjärden. Det var i Norrfjärden som Lotta trivdes som bäst. Långa helg- och sommarmorgnar utan måsten eller tvång.

Lotta hade stor inre styrka. Hon var som en orubblig klippa som det gick att luta sig mot i alla väder. När hon blev sjuk, och vi tyckte att det var hennes tur att få luta sig mot oss, så visade hon sig starkare än någonsin. Fast vi alla blev rädda och oroliga när hon fick sin diagnos så trodde hon själv så starkt att hon skulle besegra sin cancer att vi andra också trodde det, även fast prognosen kanske inte var den bästa. När vi försökte peppa henne och berätta för henne hur stark vi tyckte att hon var så kunde hon inte förstå hur vi kunde tycka det, hon gjorde ju bara det hon måste. Sån var hon ofta, att hon kämpade på i det tysta och utan att göra så mycket väsen av sig. Men även om hon utåt inte tog störst plats i vår familj, så var hon allas vår trygga hamn, den som inte bara sa att allt skulle ordna sig, utan som också såg till att det gjorde det.

Fast det nu gått ett helt år sedan Lotta dog så känns det som det var bara igår som hon var med oss. Hon har lämnat ett enormt tomrum efter sig.

Vi kommer att minnas henne med kärlek och alltid sakna hennes finurliga idéer, uppfinningar och sätt att finna lösningar på problem. Vi saknar den mamma som man alltid kunde få ett gott råd av och som med otrolig precision, tålamod och fantastiska slutresultat sydde våra brudklänningar, danstävlingskläder, folkdräkter med mera, listan kan göras oändlig.

Ett år av sorg. Älskade och saknade Lotta, vi tänker på henne.

Annons
Annons
Annons