Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Siv Söderberg har avlidit

+
Läs senare
/

Siv Marion Söderberg avled den 12 augusti i en ålder av 79 år. Hon efterlämnar som närmast sörjande maken Georg, barnen, barnbarnen med respektive samt barnbarnsbarnen.

Siv föddes den 28 november 1935 och tillbringade sin barndom på Ljusvik, Essvik. Hon kunde av olika anledningar inte bo med sina biologiska föräldrar och barnmorskan som förlöste henne undrade om inte hennes moster kunde ta hand om henne. Hon tyckte sig vara för gammal, 58 år, men efter att ha fått se Siv genom glasrutan på BB, så veknade hon.

Siv hade en lycklig barndom. Det fanns just inga pengar, men mycket kärlek. En sommar var hon på barnkoloni i Galtström där hon inte trivdes alls utan längtade hem. Hon fick då sitta i knät på en kokerska som tröstade henne. Tyvärr hade kokerskan TBC och Siv blev smittad och fick tillbringa två omgångar på tillsammans 1,5 år på sanatorium. Detta måste ha varit förfärligt för en tioåring.

18 år gammal fick hon sonen Thomas med en man som övergav henne. 1955 gifte hon sig med Lennart Jäärf och de flyttade då in till stan, till Nybrogatan 45 och en liten vindslägenhet. En etta med rum och kök och två små sovalkover. Där fanns bara kallvatten, utedass och vedspis. I augusti 1957 födde hon sin andre son Roger.

1961 skilde hon sig från Lennart och blev ensamstående med två barn. Då fanns inget dagis och att jobba var i praktiken omöjligt utan hon fick förlita sig på det sociala. Detta innebar en knaper tillvaro där det gällde att "trolla" för att få något att äta. Det blev till exempel havregryn och mjölk, pannkaka eller blodpudding.

1963 födde hon sin tredje son Joakim. Pappan hette Leif, men förhållandet blev kortvarigt. Nu blev hon ensamstående med tre pojkar. Hon lyckades få en större lägenhet i samma hus, två rum och kök med fotogenkamin.

1965 träffade hon en barndomskamrat från Essvik. Detta ledde till ett längre förhållande. 1968 fick hon möjlighet att utbilda sig och hon fick jobb hos försäkringsbolaget Skandia. För första gången i sitt liv fick hon egen, fast inkomst och hon blev Skandia trogen ända tills hon pensionerades.

1970 fick hon en lägenhet i Nacksta, ett då nybyggt bostadsområde. Fyra rum och kök, med badkar. För första gången fick familjen tillgång till varmvatten. Man kunde duscha och bada vilket var rena lyxen. 1973 blev hon ensamstående igen och tre år senare fick hon möjlighet att köpa ett hus på Essvik, det hus som Roger i dag bor i. Hon hade kommit hem som hon sa.

I april 1985 träffades vi och vi började tycka om varandra mer och mer. Jag bodde då och jobbade i Härnösand, men vi träffades så ofta vi kunde. Samma år gjorde vi vår första bilresa tillsammans till Italien. Den skulle följas av flera och även resor till andra länder.

Den första december 1986 flyttade vi in i ett, som vi tyckte, toppenhus i Nolby. Vi gifte oss på Sivs födelsedag den 28 november 1988 och vi hjälptes åt med gräsklippning, blomplantering, krattning, snöskottning med mera. Vilken härlig tid.

Med åren kom krämporna och hon tvingades operera båda knäna. Dessa blev bra, mycket tack vare hennes starka vilja, men diskbråcket gick det tyvärr inte att göra något åt utan hon fick droppfot. Detta gjorde att hon fick allt svårare att gå.

Hon älskade att sjunga och dansa och var i många år med i PRO:s danser och i sångkören Ädelstenarna. Tyvärr måste hon på grund av droppfoten sluta med dansen och senare slutade hon också med sången.

Julen 2013 drabbades hon av blodförgiftning och fick ligga på sjukhusets infektionsavdelning nästan en vecka. Sedan blev hon sig inte lik. Krafterna avtog och som äldre blir man lätt utanför och besöken av släkt och vänner glesnade och det var något som hon saknade mycket.

Siv var en mycket varm och god människa. Jag är väldigt glad för de nästan 30 år som vi levde tillsammans. Vi stod vid varandras sida när det blåste motvind, vid sjukdom och problem. Det är ju inte svårt att leva när allt går som på räls, men som det sägs, i nöden prövas vännen, och detta gäller inte minst i äktenskapet.

Siv dansade in i det sista. Söndagen den 9 augusti hade hon gjort en kalvdans som vi tog med till Löran som en del aldrig hade smakat. Efteråt ville barnbarnsbarnen dansa kalvdans och Siv ställde upp och hängde med i dansen. Några dagar senare, den 12 augusti kl 05.40 somnade hon in. Döden kommer ju nästan alltid olämpligt, men nog hade den väl kunnat dröja några år till...

Hennes "gube" Georg Söderberg

Annons
Annons
Annons