Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stig tar det piano

/
  • Stig Robertsson sitter en stund i musikrummet varje dag och komponerar. ”Musiken har betytt otroligt mycket för för mig. Det snurrar alltid musik i min skalle”, säger 70-årsjubilaren.
  • Stig Robertsson har varit chef för Nordiska Kammarorkestern och Konsertföreningen.
  • Stig Robertsson bor i centrala Sundsvall tillsammans med hustrun Birgitta.

Han har medverkat i alla föreställningar av Julton sedan 1972. Men hade det inte varit för en gammal, till synes uttråkad, gubbe i publiken hade han kanske lagt av.
I år satsar Stig Robertsson på att bjuda julkonsertbesökarna på ett par nyskrivna arrangemang.

Annons

Den äldre mannen i kyrkbänken såg så lidande ut under den traditionella konserten att Stig Robertsson tänkte att han måste ha blivit tvingad dit av sin fru som nöjd satt bredvid. Men efteråt var det gubben som kom fram och sa: ”Du, det här är det vackraste jag upplevt”.

– Det gav mig en ny kick, jag kände att det här är meningsfullt, säger Stig Robertsson som har skrivit så många arrangemang för orkestrar, ensembler och körer att han inte längre kan räkna dem.

Ända sedan mitten av 1970-talet har han samarbetat med Kjell Lönnå och varit hans "husorkesterarrangör". Stigs arrangemang har bland annat spelats i Globen i de stora körkonserter som Lönnå hållit i. Och visst tänker Stig vara med i årets Julton också.

Musiken har funnits med i Stig Robertssons liv sedan han var ett litet barn. Då satt han på pottan och spelade gitarr med sopkvasten. Han började spela piano men gick sedan över till trombon. Det var roligare att spela jazz än att öva skalor tyckte den unge Stig. I den frikyrkliga familj där han växte upp med nio syskon var det alltid mycket sång och musik.

Men att Stig skulle komma att arbeta med musik i nästan hela sitt yrkesliv var inte självklart.

– Hela mitt liv har varit en enda stor slump, säger 70-årsjubilaren och skrattar.

Stig Robertsson har alltid gillat att meka med gamla bilar och började sin arbetsbana som specialist på hydrauliska grävmaskiner. När han och familjen följde den ”gröna vågen” och flyttade från storstaden till Timrå 1971 var det för att han hade fått jobb hos Lindéns skyltindustri. I erbjudandet ingick att pingstförsamlingen behövde en musikledare.

Det tog inte lång tid innan Stig stötte på en gammal bekant som undrade om han ville börja undervisa barn på musikskolan.

– Det var gott om pengar i kommunen på den tiden och hur många musikelever som helst. Så jag började deltida där.

Vid sidan av arbetet spelade han trombon och ledde orkestrar. Efter en tid undrade rektorn om Stig inte vill ta hand om teoriundervisning också. "Kan jag väl", sa Stig och lät slumpen styra än en gång. Tack vare en musikelev kom han på att han borde söka till Musikhögskolan i Stockholm. Han kom in på arrangörs- och kompositionsutbildningen i hård konkurrens. Då var han i trettioårsåldern och trebarnspappa.

– Sedan har det bara rullat på, säger Stig som blev pensionär för sex år sedan. Då var han chef för Nordiska Kammarorkestern.

– Min roligaste tid var nog trots allt på musikskolan. Att jobba med ungdomar var otroligt inspirerande.

Det skönaste med pensionärslivet är morgnarna, tycker han. Att få läsa tidningen och dricka kaffe i lugn och ro, utan stress. Hustrun Birgitta jobbar fortfarande i egen firma så Stig brukar ägna dagarna med att komponera, ta en promenad och surfa lite.

– Jag har till och med gått med i Facebook. Och så har jag blivit intresserad av fotboll på gamla dar. Det är en bra sport för mig som inte har bollsinne, man förstår taktiken ändå.

Annons
Annons
Annons