Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Firar 90 år med att ge ut en bok

/
  • 90-årige Einar Högbergs goda minne har lett fram till en självbiografisk bok som han önskar ska nå ut till en större läsekrets än de egna barn- och barnbarnen.
  • Einar Högbergs bok Morfars livsarv till Fredrik.

Einar Högberg minns det mesta från sin barn- och ungdomstid i Hugsta, Skön.
I samband med sitt 90-årsfirande kommer han nu med en egenhändigt skriven bok i ämnet.

Einar har bott i samma lägenhet på Bovägen i Timrå de senaste 48 åren. Här har han sett sina två barn växa upp, och sin fru komma och gå. Sedan 15 år tillbaka är han änkeman och sköter mycket av det dag- liga själv.

Han kör sin sexcylindriga Rover till Birsta och tillagar maten själv för att få rätt smak.

– Jag har visserligen rullator, men är tjurig och använder den så lite som möjligt. Börjar jag med rullatorn så slutar det i sängen, säger Einar övertygat.

Än bär benen och minnet sviker honom inte.

När jag besöker honom hinner vi i stort sett bara hälsa och sätta oss innan berättandet är i full gång. Einar pratar oavbrutet i upp emot en timme, med start på 1920-talet.

Hans mamma Augusta dominerade tillvaron hemma på gården i Hugsta (Einar föredrar den äldre stavningen med ett ”g”), Skön, och Einar hamnade mellan två äldre systrar och två yngre bröder. Pappa Fredrik var byslaktare.

– Mamma var mycket kreativ och födde alltså fem barn, men jordbruket kunde bara föda fem kor och en häst. Därför öppnade hon kafé i salen, dit vi annars bara fick gå när någon fyllde jämnt eller på julafton. Kafégäster var tyska, franska och engelska sjömän från timmerbåtar som gick i Alnösundet. Mamma bestämde allt på gården och pappa for inte illa av det.

Sedan startade hon handelsbod i två rum. Einar, som hon hade ett särskilt gott öga till och höga förhoppningar om, fick sätta in en dörr och ringklocka på husgaveln så att det hördes när någon gick in i butiken. I ena rummet såldes livsmedel, i det andra klädesplagg och jordbruksattiraljer som hästselar och skor.

Till gården lades så småningom även grannens större jordbruk och i början av 1940-talet började Einar som verkstadsjobbare.

– Begynnelselönen var 16 öre i timmen, och slutlönen efter åtta år 1,56 kronor i timmen. Därtill hade vi ett slags styckepris på det vi tillverkade som gjorde att man kunde komma upp i 2,25 kronor.

Som jämförelse kan nämnas att mjölken kostade 23 öre litern och bensin 25 öre.

Mor Augusta fortsatte att mana på sin son att först bli bilmekaniker och sedan ingenjör.

– Jag hade glömt multiplikationstabellen sedan folkskolan men hon gav sig inte. Som tur var kom jag i kontakt med två killar som var duktiga i matematik och de hjälpte mig. Efter tre års studier i Härnösand tog jag med mycket möda ingenjörsexamen.

Einar har även arbetat som resande säljare av svets- utrustning, men när han äktat Elsy (född Berg) 1963 och första barnet var på väg så vidareutbildade han sig till yrkeslärare i verkstadsteknik. Ett yrke som han höll fast vid i 27 år in till pensioneringen.

Intresset för sin livshistoria har han burit med sig genom åren, men den 67- sidiga nyutkomna skriften tillkom av en slump. En kontakt med en gammal bekant till brodern Gösta ledde till att Einar började engagera sig i Sköns norra intresseförening.

– I föreningen ville de diskutera sågverkshistorien och jag kände mycket folk i Sköns norra församling och kunde namnge 120 gårdsägare, vad de hette som gifta, antal barn de hade och yrke. Alltsammans hade jag i huvudet. Kunskapen hängde samman med att jag bar ut mjölken till många familjer och följde med pappa till gårdarna.

Boken bygger på de brev Einar skrivit till sitt barnbarn och inför millennieskiftet fick Einar även möjlighet att lägga ner dessa brev på Stora torget i Sundsvall.

– Eftersom jag själv så in i baljan saknat att jag inte frågade mina föräldrar hur de hade det, så vill jag att mina barn och barnbarn inte ska behöva uppleva samma sak. De har visserligen ännu inte ställt frågan, men jag föregår dem genom att bjuda på min berättelse. Förhoppningsvis vill även andra ta del av den.

Torpägare har han också blivit på gamla dar. För omkring en månad sedan slog han till och köpte ett ställe nära Bye Rast, norr om Timrå.

– Torpet har kopplingar till familjen och var till salu. Jag ville försäkra mig om att det skulle stanna i släkten och så blir det, säger Einar Högberg.

Fotnot: Boken säljs för 100 kronor och kan beställas på www.skonsnorra.eu

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons