Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till minne av Rolf — Medelpadsbotanisten

Annons
Jag lärde känna Rolf genom Naturskyddsföreningens utflykter i mitten av 1970-talet. Särskilt minns jag en utflykt till Ranklevens mäktiga nordbrant i Borgsjö, där Rolfs entusiasm över återfynd av bergets alla fjällväxter smittade av sig. Rolf hade redan i mitten 1950-talet skaffat sig Erik Collinders gamla fina Medelpads Flora från 1907 och börjat återinventera Collinders uppgifter om växternas förekomst i landskapet. I slutet av 1970-talet kom jag mer på allvar med i inventeringsarbetet och under en lång rad år gjorde Rolf och jag - själva eller i sällskap med andra botanister - utflykter till landskapets alla hörn. Rolf skrev listor och jag samlade svårbestämda växter för hemmastudier. Särskilt roligt hade vi när vi kom till kulturens övergivna utposter; när vi hittade fjällgentiana på Rigåsens gammellägdar i Liden, såg huggorm på ödegården Långåsen i Torp, landskapets högst belägna odling, när vi träffade Stensjöns sista bofasta och diskuterade den fina förekomsten av topplåsbräken på hans gårdstun eller när vi efter stigen till Stockholmskojan, nära Härjedalsgränsen, såg tågstarr för första gången.
Alla kände Rolf, blev glada när dom såg hans siluett och ville ha en pratstund med honom. Förutom kaffe gav det oss också en biljett till att undersöka ogräsfloran runt gårdarna. Så sent som i somras besökte vi Ytterturingen i Haverö, där vi på den gamla gränskullen mot Norge, "Baggbacken", kunde konstatera att backstarren fortlevde på sin enda Medelpadslokal. Samtidigt såg vi också att halva kullen schaktats om till sommarstugetomt och som vanligt grämde vi oss över vårt svaga naturskydd.
Av landskapet alla biotoper var myrarna det som intresserade Rolf mest. Särskilt kalkkärren med dess rika orkidéflora hörde till hans favoritmiljöer. Här var det nyckelorkidéerna, det svåra släktet Dactylorhiza, som under alla år förblev Rolfs favoritsläkte. Under blomningstiden i början av juli gjorde han många turer till Dactylorhiza-myrar för att studera variationen i landskapet och han tröttnade aldrig på att diskutera släktets olika former med gästande botanister. Rolf var annars inte så intresserad av svårbestämda och kritiska växtgrupper. Gräs, vattenväxter och liknade var han alltid lite halvhjärtad till. Han tyckte mer om "dom riktiga blommorna".
Målet med landskapsinventeringen var att ge ut en ny landskapsflora, något som tyvärr aldrig blev slutfört under Rolfs levnad. Under många år byggdes ändå en stor databas upp med mer än 200 000 uppgifter om växternas förekomst i Medelpad och ett manus till floran har också utarbetats. Sedan i höstas har en grupp Medelpadsbotanister, liksom den oersättlige Thomas Karlsson på Naturhistoriska Riksmuseet, lovat hjälpa till att slutföra projektet, något som också gladde Rolf under hans sista tid.
Rolf var nästan alltid på bra humör och alltid inspirerande att samtala med. Våra samtal rörde inte bara växterna utan även naturen i stort och gammal allmogekultur. När jag sist såg honom, två dagar innan han dog, var han trött och uppallad i soffan med kuddar av dottern Sylvia. När Sylvia tyckte han skulle vila sa han:
- Nä, nu ville jag prata, vila ska jag göra i graven.
Så ha nu en bra vila och tack för alla stunder i Medelpadskogarna.
Håkan Lindström
Läkare och botanist




Annons
Annons