Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Lakers en rekordsaga i sann Busteranda

+
Läs senare

Bildad 1997 och avancemang från division IV – fyra! – säsongen därefter.

Nu, 13 år senare, har Växjö Lakers åkt in med ena benet, klubban och halva kroppen i Elitserien. Samtidigt som klassiska Modo Hockey glider åt andra hållet. Nedåt. Mot Allsvenskan till.

Alla pensionärerna nickar och tänker på Rekordmagasinets hjältesagor. Vi medelålders drar oss till minnes alla högtidsstunder när Buster damp ner i brevlådan...

Men hur har det egentligen gått till, att förändra fotbolls- och friidrottsstaden Växjö till södra Smålands nya hockey-Mekka?

ST-sport har försökt djupdyka i historien, som vid en första anblick säger...ingenting om Växjö som hockeystad. Däremot vet vi ju, att IF Troja från Ljungby långt in på 1990-talet försökte utmana HV71 om en plats i rampljuset – som Smålands bästa lag.

Och det fanns också en tid i slutet av 1960- och början på 70-talet, när Tingsryds AIF verkligen var en klubb att räkna med. Inte bara där hemma i Kronoberg...

Men Växjö?

Jo, faktum är att det var där, i det gamla residens- , kyrko- och skolstaden i Värend som den småländska hockeyvaggan stod.

När Smålands Ishockeyförbund bildades den 13 maj 1945 valdes skohandlaren från Växjö, Gunnar Forsberg, till ordförande. Några månader tidigare, nämligen den 30 januari -45, spelades den första officiella hockeymatchen i distriktet. På Växjösjön, där ett gäng bandyspelare från IFK Växjö tog sig an Östers IF:s nybildade hockeylag.

Det berättas att bandyspelarna vann med 5–1. Men ishockeyn hade på allvar erövrat landskapet!

Sedan rullade det på.

I norr, där Taberg och lagen runt Vätterns södra stränder så smått började göra väsen av sig. I öster, där Nybro och bruksbygden runt Oskarshamn tidigt tog upp kampen med storsporten bandy.

Men även i bandyland, på Höglandet, spelades det ishockey och Tranås AIF fick snabbt fram ett hyggligt lag, som dock fick ge sig mot allas vårt Timrå (Wifsta/Östrand) i kvalet till dåvarande högsta serien, ettan, 1956 – för att komma tillbaka och gästspela i den södra division I-serien 1961–62.

Längst i söder var också aktiviteten stor med starka lag i Alvesta, Tingsryd, Ryd med flera orter.

Men Växjö?

Jo, faktum är att redan säsongen 1963–64 befann sig Östers IF i eliten. Före fotbollslaget, som ju senare skulle göra klubbnamnet till ett begrepp.

Laget räckte inte alls till, utan tog endast en ynka poäng på de 14 grundseriematcherna och inte heller i den efterföljande kval- eller nedflyttningsserien blev det någon succé.

Öster åkte således ur direkt. Men fram till 1971, då Öster gick upp i nybildade Växjö HC passerade i alla fall några "kändisar" revy i de röd-blå hockeyfärgerna.

Som Bengt-Göran "Mysing" Karlsson (landslagsmeriterad forward som firade största triumferna i grannen Tingsryd, Rögle och Västerås), Jan-Olof "Jos" Svensson (senare mångårig mästarback i Brynäs), Christer Andersson (senare målvakt i Tre Kronor som Tingsrydsspelare), Jan-Ivar Bergqvist (svensk fotbollsmästare med just Öster) och en viss Peo Larsson.

Förre Timråtränaren lämnade Boliden, utanför Skellefteå, för en sejour i Växjö och Öster, där han fanns med under övergångssäsongen 1970–71 då Östers IF alltså blev Växjö HC.

Men under hockeyns lyft i vinterlandet Sverige hamnade småningom Växjö alltmer i det anonyma bakvattnet.

Hockeycluben försökte satsa, gick upp i gamla ettan (serien under Elitserien) 1977, men föll snabbt ner i tredjedivisionen igen.

Efter säsongen 1997–98 var pengarna slut, medan räkningshögarna bara växt, växt och växt under några tuffa år. Konkursen var ett faktum. Och ur denna ruin reste sig en ny skapelse med popnamnet Lakers.

Det var i och för sig inget ovanligt att elitlag i olika sporter skaffade sig amerikaniserade tillägg till klubbnamnet på den tiden.

Här i Sundsvall blev basketlaget Dragons stilbildare och fick snabbt efteröljare i hockeylagen Bobcats (Sundsvall), Red Eagles (Timrå) och Red Bulls (Njurunda).

Ändå var det hockeygrannarna från kusten i väster som inspirerade Lakersledningen mest.

Kunde Halmstad Hammers med en både positiv och aggressiv marknadsföring lyfta ishockeyn och dra storpublik – och då pratar vi flera tusen! – till matcher i division III och II, så borde det väl gå att åstadkomma samma sak i Växjö.

I Halmstad kom vid något tillfälle 1800 pers för att se laget spela i division IV i mitten av 1990-talet. Några år senare vann Växjö Lakers sin division IV-serie och kunde börja klättringen såväl sportsligt som ekonomiskt och publikt.

Dagens sportchef Henrik Evertsson minns hypen när han kom till föreningen som assisterande tränare 2004–2005 och till Tidningarnas Telegrambyrå, TT, ger han en bra bild av hur det såg ut under hans debutsäsong:

– När jag kom till klubben var det nästan mer drag runt hockeyn än det är nu. Den säsongen snittade vi 2.700 åskådare på träningsmatcherna. Det kom vi knappt upp i totalt den här säsongen.

Men så hade också den driftiga klubbledningen lyckats med konststycket att värva en spelare med ett namn som gav eko i hela landet.

Shoin Podein anlände hösten 2003 med 699 NHL-matcher i bagaget, bland annat blev han Stanley Cupmästare tillsammans med Peter Forsberg i Colorado Avalanche.

Minnesgoda Sundsvallssupportrar minns säkert att Podein fanns med i förstakedjan hos smålänningarna när lagen möttes i Allsvenskan mellan 2003 och 2005.

Men medan verkligheten via alltför dyra spelarlöner kom ikapp Hammers och tvingade fram en konkurs har Lakers lyckats.

Podein var en stor värvning som naturligtvis kostade.

Annars har det handlat om ett recept som lånats från annan hockeygranne.

För om Hammers drygt tio mil västerut gav inspiration och idéer för att väcka intresse och locka folk till arenan har Jönköpings stolthet HV71 varit förebilden ekonomiskt.

I sann småländsk anda har Lakers valt att skynde långsamt och försökt fynda i division I, Allsvenskan och bland elitserielagens överskottslaget. Och frånsett Shoin Podein har de transatlanter som hämtats fyndats i det AHL som rymmer både massvis med bortglömd talang eller inte längre tillvaratagen erfarenhet.

Vi medelpadingar känner igen namn som Peter Ström (tidigare Timrå), Johan Thelin (tidigare Sundsvall) och framför allt Sebastian Lauritzen (Njurunda- och Timråfosgtrade forwarden i Brynäs, som för tre år sedan lånades ut från Linköping till just Växjö). Och Martin Romö, som lade av häromåret, var ju ett etablerat och respekterat namn i Lakers innan hemflytten till Sundsvall.

Och inte verkar det göra något att toppnamn som Viktor Fast, Josh McNevin, Robert Rosén och Anton Hedman försvann inför den här säsongen.

Då plockade Kirunafostrade tränaren Jan Karlsson (bror till Björklövens backstjärna från storhetstiden på 1980-talet Lasse Karlsson) fram nya konstellationer som tagit etablerade topplagen Modo, Södertälje och hela Hockeysverige med storm.

Tre poäng till på tre matcher och saken är klar.

Det kan räcka med mindre än så...

Annons
Annons
Annons