Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu får vi hoppas på Modo i final

Annons
Det där med drömlottningar ger jag inte mycket för.
Men efter att ha bevittnat de flesta av vinterns derbyn mot Modo är det faktiskt lite synd att Timrå fick Djurgården på sin kvartsfinallott istället för just Modo...
Gårdagens sista och till stora delar betydelselösa grundserieuppgörelse hade alla ingridienser för att bli rena gäspningen. På förhand.
När väl matchen kom igång blev det inte alls någon långtråkig, tam och händelsfattig historia.
Okej, då. Visst har det avverkats mer fartiga, sprudlande och skönspelande matcher under den långa \"förberedelseperioden\". Men med fullsatta läktare och ett bitvis härligt tryck i Arenan blev det ändå en kuliss som förförde åtminstone mig.
Och inte var det väl enbart domare Rönnmark som agerade petig skyddsängel så fort det brötade till i sarghörnen?
Som jag uppfattade det höjdes intensiteten och hettan ju längre matchen pågick, för att under andra halvan av tredje perioden utmynna i rena rama aperitiffen inför de festveckor som nu väntar.
Jag tror mig veta, att många av TIK-supportrarna, kanske de allra flesta, önskade sig Djurgården i kvarten.
Så för dessa har alltså rena drömlottningen blivit verklighet.
Själv ser jag det inte riktigt så.
Som festföreställningar på lokal och regional nivå finns förstås inget möte som kan mäta sig med ett derby med allt vad detta innebär.
Men nu blir det inget \"slag om Västernorrland\" i den här vändan och mycket pekar på att vi kommer att få vänta till finalen innan det blir dags igen. Om nu båda lagen sköter sig...
Och möjligheterna finns ju, även om det är den gamla sanningen som gäller, att det allra bästa laget kvalitetsmässigt bör vinna i bäst av sju. Och kvalitet i detta sammanhang handlar om fysisk styrka, psykisk styrka, taktisk förmåga och sist men inte minst glöd och het vilja.
Sett till grundserieinsatserna och grundkvaliteterna ska Timrå vinna över Djurgården i bäst av sju.
Men i ett sltuspel finns det alltid plats för skrällar och uppstickare och en mer meriterad \"under dog\" än mesta hockeymästarna från Kungliga Djurgården är svår att finna. Dessutom ska det där sista med glöd, hetta ska också vägas in i bilden, plus det där med form och skador.
Fjolåret är ett bra exempel på det sistnämnda.
Efter de övertygande kvartsfinalinsatserna mot Linköping var \"Lill-Kentas\" timråiter nederlagstippade mot jätten Färjestad, som hotades rejält och mycket väl kunde välts omkull om inte tuffe backklippan Pär Styf tvingats gå omkring med ena handen i gips, och om inte både Kaimmi Kapanen och utmärkte reserven Corey Hirsch skadat sig inför det som skulle bli slutpunkten i Löfbergs Lila Arena.
Unge Mathias Fagerström gjorde då en minnesvärd hjälteinsats mellan stolparna.
Men det räckte inte till och det är klart att vi litet till mans förbannade det oblida öde som drabbade de röd-vita i det läget.
Vad vi ska bjudas på i det här SM-slutspelet vet ingen.
Däremot vet vi att vårvintern är den kanske härligaste årstiden på våra breddgrader med sol, snösmältning och massor av slutspelsdramatik. I diverse hockey- och sporthallar.
För vi startar ju och värmer upp med Sundsvall Dragons i första basketkvarten redan i kväll!
Annons
Annons