Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

OS-krönika:Klassisk lyckosten av Norberg

+
Läs senare
/

Sex EM-guld varav fem i följd var som bortsopade. Förra årets VM-guld likaså.
Efter tre timmars spel, 66 på resultattavlan, förlängning och två schweiziska stenar i boet gick Anette Norberg på knock i OS-finalen.
Det blev ett klassiskt slut med en lyckosten. Pang, krock och väck med båda motståndarstenarna, samtidigt som den egna lugnt och prydligt gled in i den svenska idrottshistoriens innersta cirkel.

Ja, ni såg det förmodligen själva.
Curlingfinalen lär ha haft ett par miljoner TV-tittare, och kanske funderade ni som jag: att den svenska skippern kanske borde försöka knuffa bort den yttersta motståndarstenen, för att sedan smyga in bakom den andra närmast mitten.
Men inte då.
Anette Norberg sade efteråt att hon inte tänkte något alls, utan bara spelade.
Och det är möjligt. Har man övat situationer som denna tusentals gånger, övat och nött, övat och nött. Ja, då går det förstås att gå på känsla. På instinkt.
Men i en OS-final, utan konkurrens av vare sig Anja Pärson eller Tre Kronor om platsen på den stora scenen?
Anette Norberg gick alltså på knock och är i dag på allas läppar.
- Jo, det är ju så, att om vi spelar EM- eller VM-finaler så bryr sig knappt någon. I OS däremot vet vi att väldigt många följer curlingen, förklarade en leende Anette för en av de nyfikna kanadensiska journalisterna på presskonferensen.

Så stor som i Nordamerika lär curlingen aldrig bli hemma i Sverige.
Men den som orkar hänga med och kvar under en tretimmarsmatch får sig till livs massor av tekniska och taktiska finesser.
Själv fascinerades jag av det lagarbete som demonstrerades av kvartetten från Härnösands Curlingklubb.
Teckenspråket är kanske inte så rikt som det som lärs ut på dövskolan i den ångermanländska hemstaden. Men väl så utrycktsfullt.
Över huvud taget tror jag att samspelet är nyckeln till framgångarna för Anette Norberg, Eva Lund, Cathrine Lindahl och Anna Svärd.
Anette och lillasystern Cathrine har lirat tillsammans i 1516 år. Alla fyra sedan 1998.
Det var då det stora internationella lyftet började komma.

Lag Elisabet Gustafson stod i vägen runt förra OS:et, trots att många bedömare ansåg att Norbergs hade klivit förbi bronsgänget från Nagano.
Oj, då jag höll på att glömma reserven, den från Sveg inlånade Ulrika Bergman, som sällan eller aldrig får göra något inhopp.
Utan reserver som henne brukar det vara svårt att lyckas under långa turneringar. Ungefär som platserna 21 och 22 i en VM-trupp i fotboll. Lojala spelare som är nöjda med sina roller och gör allt för att stötta de andra, mer betrodda.
Och långa turneringar och matcher blir det.
Kanske för långa, om man en dag som denna får vara en smula kritisk. Om curlingen ska lyckas ta det där klivet in i vardagsrummen också under andra mästerskap än de olympiska spelen.

Elfte medaljen här i Turin-OS blev alltså ett guld. Rekordmånga i den olympiska historien.
Och än är det inte slut.
I dag kör Anja Pärson storslalom och i kväll är det en gång för alla upp till bevis för Tre Kronor.
Tjeckien är en grym motståndare. Återstår att se om den gyllene generationen också förmår gå på knock. På instinkt i avgörandet stund.
Annons
Annons
Annons