Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

"Värre om folk inte bryr sig"

+
Läs senare
/
  • Hemma från skidornas världscupcirkus tycker Larry Poromaa om att spendera tid med sina hundar.
  • Bortsett från en säsong har Larry Poromaa varit vallachef i svenska skidförbundet sedan 2003. Han har även jobbat för det amerikanska längdlandslaget samt med estländskan Kristina Smigun.

Han ställde upp i direktsänd tv och fick tala för det kritiserade, svenska vallateamet under VM i Oslo.

Efter säsongsavslutningen pustar Larry Poromaa nu ut hemma i Fränsta, men redan nästa vecka väntar rekande i Sotji inför OS 2014.

Här berättar skidförbundets vallachef om de hektiska dagarna i Holmenkollen, det perfekta skidparet – och sitt stora intresse för fästvalla.

Världscupsäsongen avslutades i Falun förra helgen och de fullspäckade vintermånader då Larry Poromaa lever med ett ständigt dåligt samvete är över. Nu kan han tillbringa mer tid hemma i Fränsta med frun Anette och deras två barn.

Norrbottningen Poromaa, som kallar Malmberget och Gällivare hemma, berättar hur han träffade Anette (som då hette Fanqvist och åkte för Stockvik) genom skidorna och hur kärleken började spira under OS i Nagano 1998. För fem år sedan flyttade paret till Anettes hemtrakter.

– Jag trivs bra här, men saknar fjällen, säger Larry.

Som ändå får se en hel del olika vinterorter under skidsäsongen då han åker omkring med det svenska landslaget. Med undantag för en säsong har Larry Poromaa varit vallachef sedan 2003.

Hur kom du in på det här med vallningen?

– När jag åkte vallade man själv och blev tvungen att lära sig. Sen har jag alltid varit intresserad av fästvallning, när jag gick på skidgymnasiet kunde jag koka mina egna vallor. Vore det inte för fästvallan hade jag nog inte jobbat med det här så pass länge.

Samtidigt handlar inte jobbet bara om vallning.

– Det är ju skidorna, strukturen...

– Om en åkare förr hade ett favoritpar för exempelvis klassisk åkning så kunde han eller hon åka nästan alla tävlingar på dem. Det håller inte nu. Men de har sina favoritpar och hittar de dem så är de guld värda. Då kan man i princip valla fel och så funkar det ändå.

Poromaa berättar att han plockar ut 400 skidpar per år från fabrikerna och är tio av dessa "guldpar" så har det gått bra.

– Man kan inte säga vad det är som gör det. De tillverkas ju på samma sätt och ser likadana ut, men de fungerar inte på samma sätt. 80 procent av materialet är skidan, sen kan man laborera med valla, strukturer och så vidare.

Kan du känna att det blivit för mycket av en materialsport?

– Nja, men i bland kan det bli lite väl mycket fokus på materialet. Även när det går bra. Det är fokus på sånt som glid och fäste och jag tycker man förtar den aktivas prestation.

Poromaa konstaterar att det under VM i Holmenkollen blev "exceptionellt" mycket fokus på materialet och att det blev lite "upptrissat".

– Samtidigt hade det varit värre om folk inte brytt sig om det går dåligt. Vi har varit i den sitsen i Sverige.

Och det gjorde svenska folket när medaljerna – efter det inledande guldet och bronset i herrsprinten – uteblev på VM. Ni kommer kanske ihåg hur det i bland annat SVT debatterades kring vallningen och till slut stod Poromaa i princip och bad allt och alla om ursäkt i direktsändning.

– Jag hade kunnat välja att inte göra intervjun, men då hade jag inte fått någon lugn och ro för att jobba. Jag tänkte att det var bättre att ta det på en gång så att vi kunde jobba på sen, man hade redan börjat tänka på tävlingarna dagen efter.

Den kvällen och natten blev lång för det svenska vallateamet.

– Innan VM fick vi till en ny struktur, som vi testade i Oslo i fyra dagar innan VM-genrepet i Drammen. Och i Drammen vann ju både Daniel (Richardsson) och Emil (Jönsson) med den strukturen. Så förändrades vädret, men när vi testade så märkte vi ingen större skillnad. Då började man fundera om det satt i vallan.

– Vi famlade lite i mörkret och den där dagen så började vi om från början. En del körde fästvalla, några glid och några andra struktur. När vi testade strukturen så var den vi hade kört på bäst, men så sa vi att vi skulle testa med lite slitstyrka och efter tre kilometers åkning var den strukturen sämst. Den tog mer smuts än de andra.

Teamet blev tvunget att slipa om alla skidor inför sprintstafetten.

– Vi jobbade i skift och de sista gick hem sju på morgonen. Men det var ingen fara, när vi väl hittade vad det handlade om fick vi mycket energi i gruppen. Det blev lite som en tävling i tävlingen att hitta det där.

Är det mycket hemlighetsmakeri mellan de olika landslagen?

– Lite grann. Man vet hur svårt det är att hitta något bra, så då springer man inte runt och pratar om det. Sen kan det vara så att man ser att ett lag nästan alltid har bra skidor när det är till exempel nysnö, då blir man intresserad. Men allt går också i vågor, för oss gäller det att ha så jämna skidor som möjligt. Man vet att man inte kan vara bäst varje dag.

Några fler tävlingar blir det inte den här säsongen för landslagets vallateam. Men det innebär inte att arbetet är helt avslutat. Till veckan åker exempelvis ett gäng från förbundet till ryska Sotji där det är OS om tre år.

– Det blir nog så att jag åker och vår meteorlog ska med och titta. Vi gjorde så inför OS i Vancouver också och det var bra, meteorlogen fick rätt kontakter och så kan vi titta på lokaler och så. Det är lite billigare att hyra dem nu än ett år innan...

Och är det någon gång det svenska laget ändå vill vara bäst varje dag så är det på OS.

Fakta

Larry Poromaa

Född: 24 augusti 1963.

Familj: Hustrun Anette (tidigare Fanqvist), dottern Elin 18 år, sonen William 10 år och dottern Frida 7 år.

Gör: Vallachef för svenska skidlandslaget. Säljer byggvaror på sommaren.

Egna skidmeriter: "Jag har tagit några SM-medaljer, men inte något guld. 1986-87 någon gång blev jag totaltolva i världscupen och så kom jag femma i Holmenkollens femmil en gång."

Tre höjdpunkter i svenska landslaget

1) Hela OS:et i Vancouver. Det var stort och stämningen i laget var speciell. Det kändes direkt att vi hade något på gång.

2) När jag kom tillbaka 2003. Jag vet inte hur många medaljer det blev på VM i Val di Fiemme, det var skönt efter OS i Salt Lake City året innan. Vi var rätt många nya i vallateamet och det var många nya ledare över huvud taget.

3) Det häftigaste av allt under Vancouver-OS var herrarnas stafettguld. Jag var med senast Sverige vann också, 22 år tidigare i Calgary. Jag åkte inte, men var där som aktiv.

Annons
Annons
Annons