Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Konsert: Sundsvalls Kammarkör firade ljuset med vacker klang och medryckande musik

+
Läs senare

Sundsvalls Kammarkör
Dirigent: Kjell Lönnå
Alnö kyrka, söndag

En gråslaskig söndag i februari - men också kyndelsmässodagen, då man firar ljuset. I Alnö kyrka gjordes det med Sundsvalls Kammarkör och Kjell Lönnå, i ett mer sakralt färgat program än jag tidigare hört den i, men som alltid med inslag av flera genrer, sångsätt och stämningar.

Sundsvalls Kammarkör firade ljuset med en energifylld konsert i Alnö kyrka i söndags.

Här var sånger som både är vackra och sätter den sångtekniska kapaciteten på prov, och i den grenen brukar kammarkören göra utmärkt väl ifrån sig. Jämfört med andra svenska körer i riksklass har den en ljus och öppen klang, som man kommit att förknippa den med. Den är totalt homogen - ingen stämma eller röst sticker ut och gör tonen gles, spröd och kvistig. Vad Kjell Lönnå än gör - håller ner nyansen till knappt hörbar eller lyfter upp den till ett höjdpunktdån - så sviktar aldrig denna klang utan behåller samma kvalité, spänning och energi.

Bara Hugo Alfvéns ljuva naturlyrik i "Skogen sover" var värd resan till Alnön. Den stort och lite modernt klingande "Sjungen till Herren en ny sång" visade körens volym. Lars Roos tonsättning av Setterlind-dikten "Döden tänkte jag mig så" var något extra i frasering, med frasslut så mjuka att det kändes som när en gunga saktar av när den närmar sig högsta punkten i sin pendelrörelse. I den medeltida sången från Umbrien tecknade röstklangen en rökelseplym, sakta stigande mot taket i en klosterkyrka.

Kjell Lönnå framför sin kammarkör.

Den här kören är också allround och vill fånga alla öron, och ingen kan undgå att ryckas med av en sång som "Singa Yesu" i ugandisk folkton eller den judiska bröllopsvisan i snabb kletzmerrytm. Variation blir det också av de olika solisterna (även instrumentalister) som den kallar upp ur egna led. Så passar den godmodige Göran Ögren fint i en USA-adopterad svensk läsarsång, Cecilia Rasmusson har så stort tonomfång att hon klarar hela "Koppången" själv och den hypermusikaliske Thomas Rexener kan ge uttryck åt vilken sång som helst.

Alla kan räkna med levande pianoackompanjemang av Kjell Lönnå samt backning av kören. Och när man en trio sjunger Bob Dylans "Blowin´ in the wind" i stämmor, och man hör hur mycket musikaliskt intressantare det blir, undrar man varför stämsång är så förbisedd i populärmusiken i dag och varför körer sällan syns i TV. Är det så enkelt att samhällstrenden dikterar, att dagens -ism är individualismen och då måste den enskilda stjärnan vara alltings mått och mål?

Men utan samarbete hade inte människan överlevt. En kör, liksom en orkester, är det ultimata beviset på vad ett mänskligt kollektiv kan åstadkomma. Något som ingen ensam individ kommer i närheten av.

Läs mer om Sundsvalls Kammarkör: Extra stämning i 50:e upplagan av Julton

Sångsvall - en sångarfest

Annons
Annons
Annons