-Jag känner mig som en Stor Grabb, som det kallas i idrottssammanhang. Det känns som att ha blivit upptagen i en arbetarlitteraturens Hall of Fame.

Det är inte att ta miste på att han är stolt, Tony Samuelsson, när han på Ivar Los årsdag, 23 februari, får ta emot fackföreningsrörelsens Ivar Lo-pris.

Han är uppväxt i Stockholmsförorten Farsta, men bor i Orsa i Dalarna. 43 år gammal har han hunnit med att skriva tio böcker präglade av en vilja att beskriva människors liv och öden i vår tid, särskilt arbetarklassens. Med den senaste boken, romanen En grind av mörker, har det riktigt stora erkännandet kommit. Den "ger nya dimensioner till hans återkommande tematik, existensens villkor och solidaritetens kraft" som det står i prisjuryns motivering, liksom att han skriver "i Ivar Lo-Johanssons anda".

Många tänker på statare eller stålverksarbetare och facklig och politisk kamp när det talas om arbetarförfattare. En grind av mörker är istället en kärleksroman, om kärleken mellan en mor och en dotter. Det är en berättelse om en kvinna, som arbetar i en kosmetikaaffär och hennes dotter, som drabbas av en olycka och hamnar svårt skadad på sjukhus. En dramatisk historia, men med ett lyckligt slut.

Det är imponerande hur han lyckats skriva en så gripande och trovärdig roman med två kvinnor i centrum.

-Jag ville skriva om en vanlig kvinna mitt i medelåldern, precis som jag själv, som råkar ut för en katastrof i sitt liv. Men en katastrof behöver inte vara helt negativt. Yvonne hittar i sorgen och ilskan en ny grund för sitt liv. Romanen handlar om den frihet vi faktiskt har att förändra världen något till det bättre.
-Yvonne har jag haft i tankarna i 7-8 år, det tog tid innan jag hittade rätt. Jag har själv mognat under den här tiden och ville genomlysa frågor om skuld och försoning.

Tony Samuelsson har ofta kallat sig arbetarförfattare, vilket han inte ångrar i sig, men det är heller inget han vill råda unga författare att gå ut med.
-Du riskerar att få en stämpel. Det är särskilt tufft när du är ung. Att inte bli betraktad som författare i första hand utan kvoteras in i ett särskilt skrå, precis som kvinnoförfattare. Författarskapet blir oviktigt och man blir bedömd schablonmässigt.
-Men jag har inga problem längre. Jag är stolt över min arbetarbakgrund och att jag är en arbetarförfattare. Och den nya vågen av arbetarförfattare, moderna realister som Majgull Axelsson, Elsie Johansson, Kjell Johansson, Lena Andersson och Åke Smedberg, är alla väldigt uppmärksammade.

Ivar Lo har betytt mycket för Tony Samuelsson. Andra har idoliserat honom och därmed gjort sig själva för små. Ivar blev mer som en guide in i författandets värld, säger han.
-Till en början läste jag inte hans romaner, utan det var i hans essäer om att skriva och hur, som jag förstod att jag skulle kunna skriva om det liv jag själv växt upp i.
-Han visade också på hur viktig boken och litteraturen är i ett samhällsperspektiv och jag lärde mig av hans sätt att se på klassamhället.

Jag har mött Tony flera gånger vid LO-ABFs årliga seminarium Boken på arbetsplatsen på Brunnsviks Folkhögskola. Där är Tony Samuelsson en trogen och aktiv deltagare. Det är viktigt för honom att träffa andra arbetarförfattare och samtidigt möta fackliga förkämpar för bokläsandet. Liksom det är en del av traditionen från Ivar Lo och andra arbetarförfattare, att delta i samhällsdebatten.
Närmast kommer nu också en bok som tar vid där Ivar Lo slutade. En essäsamling om bildning, klass och realism.

-Hans sista bok var essäboken Till en författare. Min nästa bok blir en slags uppdatering av den. Det blir essäer, personliga texter om arbetarlitteratur, en del är tidigare publicerade, andra är nyskrivna.

Ivar Lo-priset är på 125 000 kronor. Dem tänker Tony Samuelsson plöja ner på nästa romanprojekt. Det är klart i tankarna, men vad det blir vill han inte avslöja ännu. Det blir en ny överraskning.