Annons

Annons

Annons

Annons

Västernorrlands län

Var tillverkades sprit i Sundsvall?

Annons

FRÅGA: Nu är Vin & Sprit vid Heffners nedlagt, en fabrik som jag tror kom till på 1950-talet. Men var låg den ursprungliga fabriken? K. Lindberg SVAR: Redan på Gustav III:s tid anlades ett kronobränneri i Sundsvall vid Åkroken på Västermalm. Bränneriet var i drift bara en kort tid, och den karakteristiska byggnaden med säteritak användes till andra verksamheter. Huset nyttjades bland annat som sockerbruk och även som militärsjukhus i samband med det ryska kriget 1808-1809. År 1857 inrymdes det nystartade Sundsvalls Ölbryggeri i det gamla kronobränneriet. Sprittillverkning skedde då på andra håll, bland annat på ett bränneri i Högom och säkert olovandes här och var i landskapet. År 1917 bildades det statliga bolaget Vin- & Spritcentralen, och därmed slogs benen undan för de privata vin- och sprittillverkarna. Sundsvall blev säte för bolagets Norrlandsfilial, och år 1920 inköptes en egen fastighet vid Köpmangatan. På denna tomt låg före stadsbranden 1888 ett stort trähus som av allmänheten kallades för "Kråkslottet". Ägare var skräddaren A. P. Lundqvist. Han lär ha varit fanatisk absolutist, en ödets ironi med tanke på kvarterets framtida verksamhet. Av en tillfällighet brann det anskrämliga huset ner en vecka före midsommarhelgen 1888 då resten av centrala Sundsvall eldhärjades. Vid återuppbyggnaden av staden köpte Sundsvalls Utskänknings AB tomten. Brännvinsbolaget hade utskänkningsrättigheter i Sundsvall på villkor att vinsten gick direkt in i stadskassan. Bolaget uppförde ett enormt stenhus vid Köpmangatan/Bankgatan/Trädgårdsgatan. Ritningarna är godkända 1890, men tyvärr finns ingen uppgift om arkitekten. På det nordöstra hörnet drev bolaget en restaurang där den kände redaktören Ture Nerman på Nya Samhället en gång lär ha kastat in en illaluktande vätesvavelbomb genom ett öppet fönster som protest mot superiet.År 1920 togs fastigheten som nämnts över av Vin- & Spritcentralen, och då inrymdes spritfabrik, kontor och lagerlokaler i huset. Dessutom hade spritfabriken ett kolonialmagasin på norra kajen och ett mindre förråd vid järnvägen. Hela huset utnyttjades från källare till vind. På lagret förvarades liggare för brännvin och konjak, och vinden var försedd med fack för flaskor. Tillverkningen var omfattande, och år för år utökades sortimentet. På 1940-talet hanterade fabriken 65 olika sorters spritdrycker och vin, men det fanns bara en sköljningsmaskin och en etiketteringsmaskin. Transporterna blev också alltfler, och både lastbilar och hästskjutsar rullade in och ut på gården flera gånger dagligen. Omkring 55 personer jobbade på fabriken vid den här tiden, och den blev alltmer sliten och trångbodd.Det var helt nödvändigt att projektera för en ny och rationellare fabrik, och strax efter krigsslutet köpte Vin & Sprit en lämplig tomt på Heffners vid Sundsvallsfjärden. Men bygget dröjde, och inte förrän i maj 1955 kunde den nya fabriken invigas. Delar av den gamla utrustningen hade då flyttats med genom att lyftas ut genom ett hål i fasaden mot Trädgårdsgatan. År 1960 sålde Vin & Sprit sitt gamla hus i Stenstaden. Det överlevde den tidens rivningsvåg och finns fortfarande kvar, nu med bland andra Teater Västernorrland som hyresgäst.Men nu är spritfabriken vid Heffners också nedlagd, och den statliga sprittillverkningen i Sundsvall har upphört. Det var ett spännande kapitel i stadens industrihistoria. Mer om denna historia finns att läsa i den vackra nyutkomna boken "Vin & Sprit i tankarna", som har givits ut av Vin- & Sprithistoriska Museet.

Annons

Annons

Till toppen av sidan