Personligen har jag varit en frekvent besökare av Sensus 12-timmarsgala. Den här helgen var inget undantag utan där stod jag med intressesmurfarna på helspänn.

Galan ger unga och oetablerade band och artister oavsett genre, chans att spela på en av Sveriges mest anrika rockklubbar, tillsammans med mer rutinerade konstellationer.

Det som gör arrangemanget så intressant är framför allt bredden av musik. Frågan är inte vad man får utan snarare vad man inte får. Någon opera minns jag inte att jag tog del av, men annars var det nog baskemej nästan allt.

Vi fick bland annat höra eminent jazz-fusion med Sundsvalls fränaste saxofonist Christian Cuadra och hans El Gato Bastardo Group.

Det var svindlande svängigt och blev för min del galans höjdpunkt.

Mycket var ruskigt bra och hade detta varit en recension hade följande fått betyget fyra eller fem: El Gato Bastardo Group, Grand Chapels Quartet, Isobel & November, Indian Sunburn, Brugden (inlevelse och ångestladdat mörker inför en förstummad publik), A New way to Flavour, Jenny Runa, samt Jens Wallin & Sanne Mikaelsdotter.

Av ovan nämnda skulle jag vilja lyfta fram lokala A New Way to Flavour, som har fått mig att inse att även modern hardcore kan vara riktigt, riktigt schysst. Tomas Björlings trumspel är helt sjukt, och sedan han tog över stockarna i våras verkar allting ha lyft.

Bandet känns mer sammansvetsat än någonsin.

Några andra som var tightare och känns mer seriösa än tidigare var Bloodthumb. Kanske är det tid för bandnamnsbyte?

Grand Slap Strutters med några av galans yngsta medverkande bjöd på skön rockabilly med habila Elvis-covers och en trivsam version av J.L.L´s ”Great Balls of Fire”. Bandet lyfte upp medelåldersrumporna från stolsdynorna och satte dem i gungning.

Eloge till dem, och eloge till alla andra som gjorde den här galan möjlig.

Tack!

Henrik Ekdal