Det är en stor utställning som Njurunda konstförening inbjudit till i Kvissleby Folkets Hus: mer än 40 målningar av Curt Agge, den största utställning han haft i Njurunda på decennier, och därtill finns här också en hel del glasfat och även väggkonst i glas av Mari Zidén.

Att de båda ställer ut tillsammans börjar bli en tradition: de trivs ihop och tycker att deras verk också gör det. Båda tycker om färg och vare sig de påverkar varandra eller inte också i skapandet så tycks det som om bådas verk på senare tid också blivit lite kaxigare.

Mari Zidén visar här de färgflödande, gnistrande glasfat i rött, orange och blått som man förknippar henne med: faten med sina karaktäristiska genombrytningar, som om ett grenverk i andra starka färger eller i svartgrått silver, breder ut sig i glaset. Men hon kompletterar också med fyrkantiga, lite tillknycklade fat i metalliskt glittrande svart; även de med randmönster i kontrastfärger som gult och orange, men också med en mer modernistisk, rebellisk attityd. Det är fat för rockgenerationen, för den som inte dras till färg och estetisk ljuvhet utan vill bryta av och vara annorlunda. Hon visar också en ny och annorlunda teknik: glas där hon fällt in en äldre fotografisk bild av sin mor.

Också Curt Agges måleri har förändrats. I de små bilderna, liksom i de äldre bland de stora finns de drag man ofta förknippar med honom: svepande landskap som ofta ger intryck av avstånd och där ljuset är väsentligt. Här finns till exempel ett par havsmotiv som fångar behagfullt solglitter och rymden ut mot horisonten över en öde strand. Här finns också hans blombladsbilder, mest en lek med färger.

Men i de nyare målningarna har färgerna blivit skarpare och mörkare. Turkos, orange, mörkblått, rött; klippor i bjärt rödbrunt, framvällande forsar, växlande skyar och hotande oväder har avlöst de drömska, ljusa bilderna sedda på avstånd. I "Från Olselva" är himlen nästan aggressivt blå, i "Bränningar Runde" skummar vågorna. I fjällmotivet "Från Romsdalen" behåller han den mer svepande tekniken men är i färgerna så mörk att man får intryck av att natten är precis på väg att bryta in.

Också formerna är mer koncentrerade, och i samspel med de klarare färgerna är det som om han ställt in skärpan och gått närmare; som om diset skingrats och man nu ser vad som finns bakom det - inte det som någon annan av oss nödvändigtvis skulle ha sett, utan konstnärens egna färger och former. Som om ljuset över bilden inte längre är det viktiga, utan landskapet i sig.

Utställningen är öppen vardagar 12 - 15 och 18 - 19.30, lördag 12 - 16 och söndag 13 - 16.

Anna-Maria Wiklund
anna-maria.wiklund@dagbladet.se