Under de senaste fem åren har personalomsättningen varit stor i Borgsjö-Haverö församling.

Förutom kyrkoherdar som kommit och gått har man även lyckats tappa tre kantorer och flera anställda inom andra verksamhetsområdet har slutat. Vid en rundringning till flera av de tidigare anställda växer en och samma bild upp.

De har känt sig motarbetade, överkörda och rent ut mobbade.

Kyrkorådets ordförande pekas av flera ut som roten till det onda.

"Katastrofal arbetsmiljö"

– Den person som kanske allra mest har lärt mig hur det inte ska gå till är Ulla Arvidson. Det är bara på papperet som Borgsjö-Haverö är en av Svenska Kyrkans församlingar, för när det gäller att leva upp till de krav som ställs på en sådan fallerar man totalt. När det gäller arbetsmiljön är församlingen en katastrof. Det är också därför som man har så otroligt svårt att behålla den personal som vill och kan någonting. Rekrytering i framtiden lär vara en närmast omöjligt uppgift, säger Mikael Hjeltman, tidigare kantor.

Anders Nilsson, även han tidigare kantor, säger så här:

– Jag är bara glad att jag inte är kvar där.

Anledningarna är många, men kanske främst sättet som personalen behandlades på enligt Anders Nilsson.

Hemlighetsmakeri

– Det var hela tiden ett smussel och hemlighetsmakeri. Jag fick till exempel inte det årliga lönepåslaget som man enligt avtal har rätt till, utan de tyckte det räckte med 100 kronor. Sedan beslutar man att ta in kyrkomusiker på entreprenad och man anställer då en kantor som inte ens är behörig och dessutom blev han musikansvarig, en slags chef för kyrkomusiken, vilket kändes mycket konstigt. Jag kände mig totalt överkörd, säger Anders Nilsson.

Rut Törnqvist var komminister fram till 2010 och även hon instämmer i kritiken.

– Man kan inte tro att man kan köra över alla regler och förordningar som de gjorde. Det förekom smutskampanjer och ren och skär utfrysning i flera fall och periodvis var arbetsmiljön rent miserabel, säger Rut.

"Gick in i väggen"

En annan anställd säger att de fyra första åren som anställd var bra.

– Jag trivdes väldigt bra, men när min kollega blev uppsagd lades mer arbete på mig och jag gick in i väggen. När jag kom tillbaka från min sjukskrivning blev jag utfryst, mobbad helt enkelt, på samma sätt som mina tidigare kollegor. De använde alla härskartekniker som finns och spred rykten om att jag inte klarade av mina arbetsuppgifter. Men jag tänkte att jag bara ska göra mitt jobb och bara fokusera på mina arbetsuppgifter, berättar den tidigare anställda.

– Vi försökte prata med Ulla Arvidson om alla falska anklagelser men det ville hon inte lyssna på. Hon vägrade att tala med oss överhuvudtaget.

Är rädda

Dagbladet har pratat med ytterligare personer som av rädsla inte vill framträda med namn, men alla ger de samma bild av tiden i församlingen.

– Det där är ingen församling, det är ett helvete, anser en av de tidigare anställda.

Marie Öberg
marie.oberg@dagbladet.se