Glas är hårt och skört, kräset och krävande. När Mari Zidén öppnar ugnen efter 28 timmars bränning är det varje gång julafton: hon blir lycklig eller djupt besviken. Misslyckandeprocenten är hög: har det spruckit? Eller hittar hon kanske nya effekter som hon kan använda sig av?

I det oranga fatet, som för tanken till karameller med smak av soldränkta apelsiner, la hon in silverkorn som visade sig reagera kemiskt och skapa ett bedårande blått oxidmönster. I ett svart fat med orange ränder har hon skrapat bort den matta ytan så att ansikten framträtt. Ett annat fat är bestrött med ofärgade glasdroppar, som stelnat vatten.

– Jag triggas av att laborera, att ta fram egna färger och mönster. Och att arbeta med glas är en utmaning, säger Mari Zidén.

Även om hon alltid sysslat med konst och hantverk jobbade hon länge med att skriva avtal för SJ:s räkning, och senare som konsult. Men en tid av sjukdom i familjen blev en tröskel då hon omvärderade sitt liv och det ständiga resandet.

Hon pluggade, gick starta eget-kurs, funderade. Och 2007, på en helgkurs, mötte hon glaset och blev fast.

Nu går hon då och då kurser i England för duktiga glaskonstnärer och har ett ständigt erfarenhetsutbyte med kolleger. Och hon har sin rymliga ateljé i Ånge där hon också driver butik. Hon behöver stort, för glasgjutning kräver utrymme och dessutom gillar hon att ha många sysslor i gång.

– Just nu älskar jag att gjuta i form, och då blir det mycket konstglas, säger hon och håller upp en liten veckad barnklänning. I glas.

Men ateljén är också ett laboratorium, där bandet mellan konst och teknik är tydligt. Mari Zidén vet att om hon ändrar receptet det minsta måste hon också ändra brännkurvan, det vill säga tidsschemat för hur länge föremålet ska vistas i ugnen vid olika temperaturer.

Vid en viss värme pressas bubblor ut; är ugnen varmare än drygt 800 grader tappar glaset glansen och det går inte att ha olika glassorter ihop eftersom de har olika ytspänning. Hon för diagram och antecknar data, jämför sina misslyckanden med kolleger, går kurser och glupar i sig litteratur. Allt för att lära mer och mer.

Brännugnen är isolerad med samma material som isolerar rymdfärjor, och den kan trots tunna väggar hålla 800 grader inuti utan att man bränner handen utanpå. Samma silverlera som Mari Zidén använder i sin konst togs fram av Mitsubishi för bruk i kretskort.

– Ingen forskar ju för att ta fram material för konsten, men konsten kan alltid hänga på, säger hon.

Hon köper glasmaterial från USA som kommer i stora flak, men på arbetsbänken står skålar med kross som hon mestadels gör själv med ett mortelliknande verktyg. ibland färgar hon själv med pulver till de starka färger hon älskar.

Formarna i keramik, gips och fiberplatta gör hon själv, och i ateljén ligger även embryon till mosaikfönster som skulle kunna nyttjas i kyrkbyggen. Enligt 1800-talsmetoden Tiffany byter hon ut giftig blyspröjs mot kopparfolie som hon klär glasbitarna med och löder ihop med en legering av bland annat tenn.

Periodvis kan hon leva på sin konst; i botten har hon sina övriga kunskaper och kan arbeta i projekt ibland. I Ånge har hon kontakter och är känd.

– Jag skulle säkert sälja mer i Stockholm, men det är mycket dyrare att leva där. Vårt hus är taxerat till 300 000; ett liknande i Bromma kostade 6 miljoner.

I stället får hon skicka verk ibland och det kan ha sina sidor. En gång skulle 24 kilo glas till en utställning i USA och posten vägrade försäkra paketet, så hon fick bli Ångemästare i bubbelplast. Men allt höll och såldes slut i Staterna, och som bonus hittade hon utvandrade släktingar.

Men på andra sätt är det märkliga, underbara glaset tåligare än mycket annat. Till exempel tål det vatten.

– En konstsamlare köpte av mig sedan han kommit på att han ju inte hade något konstverk i badrummet, säger Mari Zidén och skrattar.

– Och en gång brände jag fast glas i en keramikform och ville krossa glaset för att rädda formen. Men jag fick ta i ordentligt innan det gick sönder.

Nu väntar bland annat Formexmässan i Älvsjö i augusti, där även konstnärer finns numera. Men innan dess har Mari Zidén många dagar att se fram emot i ateljén, när sommarsolen skiner in, gjuter liv i allt det färgade glas hon har omkring sig och åter visar vilket fantastiskt material hon ägnar sitt liv.

Susanne Holmlund
susanne.holmlund@st.nu

Cecilia Träff
cecilia.traff@st.nu