Glas är basen för Ångekonstnären Mari Zidéns konstnärsliv. Många konstvänner har sett hennes färgstarka fat där ljuset lyfter färger till många nivåer av lyster.

Men glas behöver förstås inte alltid se ut så, och här utforskar hon delvis andra egenskaper i materialet. Glas kan för det första vara icke-genomskinligt och göra tjänst som ett hårt material rätt och slätt. Exempel på det är "Kokongen", små huvuden inbäddade i en sorts glorior, skal eller hättor - ansiktena för tanken till små madonnor eller de anonyma kvinnorna i afrikansk folkkonst.

Besläktad är den lilla samlingen dockskåpssmå porträttramar där vissa rymmer ett ansikte, andra inte. Jag kan inte bestämma mig för om den bara är en söt miniatyr eller om den berättar om anförvanterna som gått bort, men som dör helt och hållet först när ingen längre minns dem. Här är den annars ofta storskaliga Mari Zidén småskalig, och den färgrika Mari Zidén har blivit minimalistiskt svartvit.

Glas kan också vara något genomskinligt och hejda ljuset en bit under ytan. De stora löven mot plåtbakgrund är frodiga med ett kraftigt nervsystem, men här framgår också glaset som både hårt och sprött. Man får en längtan efter att nypa i den tunna skivan och se vad som händer - en farlig impuls. I väggbilderna som heter "Searching for Alice" finns ett naivistiskt uttryck, en dämpad botten med små karameller och strimmor av färg. Här gäckar den skimrande ytan och kan exponera eller dölja bilden beroende på varifrån ljuset faller.

En konstnär ska givetvis utforska olika vägar och effekter. Men till mig talar det genomlysta glaset bäst; så som vi ofta har mött Mari Zidéns konst. När hon låter ljuset skjuta genom glaset och utlösa de färgexplosioner av till exempel orange, gult och ljusgrönt som får det att vattnas i munnen på en, eller studsa och locka fram effekter ur ytor i mörkare glas. I "Torso" samverkar just gult, orange och grönt, dessa livsbejakande färger, och lystern tar ständigt nya uttryck - lokalen i Matfors är inte den mest generösa vad gäller ljusinsläpp men ibland hittar solen in. Hennes glasfat är stora, eleganta, tar självklart plats och även i det svarta, där ljuset får stanna på ytan, roar det sig med att trolla svart till blått och silver.

Färger tycks i dag ofta ses som tillhörande en gången tid, och trenden är tung, rak, grå. Men färger, ljus och glas hör ihop. För egen del tröttnar jag aldrig på att se dem leka. Jag blir helt enkelt glad.

Läs mer om konst. Rädda konsten - stoppa förfalskningar

Två utställningar öppnar i Sundsvall i helgen

Susanne Holmlund
060-19 72 78
susanne.holmlund@mittmedia.se