Bli inte förvånad om vi snart får se spekulationer om att någon svensk politiker har chans att bli ordförande i EU-kommissionen. Så brukar det vara. Men det är i svenska tidningar som sådana spekulationer förekommer, inte i europeiska medier. Det betyder ungefär: Oj vad kul för oss svenskar att en svensk kan tänkas bli... Men det handlar oftast om hemmasnickrade förhoppningar, mer än något annat.

Nu skriver Financial Times att den som har störst chans att bli ordförande för den Europeiska centralbanken är Erkki Liikanen från Finland. Detta är så att säga på riktigt. Erkki Liikanen har varit socialdemokratisk finansminister. Han har varit ledamot i EU-kommissionen. Han är nu chef för Finlands bank, som fungerar som en avdelning inom Europeiska centralbanken.

Den Europeiska centralbanken är en oberoende institution. Den får inte ta emot instruktioner av någon regering eller av någon annan EU-institution. Den ska självständigt hantera penningpolitiken inom euroområdet. Mandatperioden för bankens ordförande är åtta år.

Sverige använder inte euron, så det är över huvud taget inte aktuellt att ha en svensk som ordförande för den Europeiska centralbanken. Teoretiskt skulle en svensk kunna bli EU-kommissionens ordförande, men även här spelar euron en viss roll. Eftersom Sverige står utanför euron så hör vi inte till EU:s kärnländer. Lägg därtill att svenska regeringar ofta agerar som nejsägare i EU-systemet. Vi är liksom med, fast inte på riktigt. Vi vill gärna ha solidaritet i EU när vi tjänar på det själva. Så under den stora flyktingkrisen 2015 ropade Sverige på solidaritet. Men i andra sammanhang oftast inte. För då är solidariteten för dyr.

Så svenska politiker står inte först i kön när Europaparlamentet ska utse en talman eller när EU-länderna ska nominera en ordförande i EU-kommissionen. Det är bara att inse. Finland står betydligt närmare den innersta makten inom EU. Det är ett val Finland har gjort. Och Sverige har valt att stå vid sidan av.