Sundsvalls kommuns sociala verksamhet är nog ett bra sysselsättningsobjekt.

Som gammal medborgare blir man förvånad när man behöver något stöd. Jag förhörde mig om färdtjänst och fick ett brev med telefonnummer som jag kunde ringa och ansöka. Då skulle jag få över dokument som skulle fyllas i och skickas in.

Om de anser att det behövs underlag från sjukvården så skickar de in ytterligare dokument som skall fyllas i av en sjuksköterska. Meningen lyder: "Om de anser att de behöver underlag från sjukvården kommer de att skicka tillbaka ett papper till dem som du kan lämna in till oss, så kan en sköterska fylla i dessa till dig".

Det är svårtolkat.

I "min kommun" skulle man alltid inse att äldre behöver hjälp. Alla mina besök hos läkare och på sjukhus finns tillgängliga. Handläggaren skulle göra ett hembesök. Med det underlaget kan man fatta beslut om behov.

I Sundsvalls kommun är det uppenbarligen organisationen och tjänsteställning som är det viktiga. Trygg anställning och att kämpa för sitt läge i organisationen. "Brukarna" är ett störande släkte.

Med nedsatt hörsel är det inte möjligt att ringa, och att ge sig in i någon komplicerad skriftväxling orkar jag inte. Jag avstår. Men kanske har jag redan sysselsatt många som belastar vårt skatteverk. Det är våra skatter som betalar kostnaden för socialkontorets anställda, även om vi inte kan nyttja dem.

Ingvar

■■ Följ ST Debatt på Facebook