DEBATT

Jag är sedan 20 år utflyttad till London men hjärtat och intresset för hembygden och dess människor sitter för evigt rotad i den ångermanländska myllan. Det har varit med förskräckelse, stolthet och nu senast viss ilska jag följt debatten kring den nedlagda akutkirurgin och BB-ockupationen hemma på Sollefteå sjukhus.

Förskräckelsen över att livsviktiga verksamheter flyttats så långt bort från invånarna, stolthet över folkets engagemang i opinionsbildning och ockupationen och allra senast ilska över regionens utspel att ändra regler för opinionsbildning inom dess lokaler. Även för mig som sitter på håll så fick magsyran och blodtrycket sig en rejäl skjuts.

Det handlar om att formuleringen ”Att inte medge de politiska partierna att bedriva valarbete, sätta upp valaffischer mm inne på landstingets vårdinrättningar mm samt vid vårdcentralers och sjukhusentréer och närområden.” ska ändras till ”Att inte medge politiskt kampanj och opinionsarbete i de av regionens lokaler/närområden dit allmänheten äga tillträde”.

Naturligtvis var det inte bara jag som reagerade. Flera debattörer ifrågasatte hur detta rimmade med grundlagen och med livskraften i den lokala demokratin. Från politikerhåll börjades det agiteras i samma anda. Att en sådan ändring vore grundlagsvidrig.

Mitt personliga inlägg var: OM detta är fallet så ger sig regionen ut på mycket djupt vatten. De kan kanske tro att de kan sätta sig över engagerade medborgare men grundlagen kan de inte ignorera. Det finns grundlagsskydd för protest och opinionsbildning.

Skulle regionen genomföra ändringen med syfte att stoppa vår rörelse i dess självaste hjärta förutspår jag kostsamma och pinsamma efterföljder. OM detta är fallet visar det på en maktfullkomlighet vi inte sett dess like sedan 1931.

Det här är inte bara Sollefteås sak. Det är en angelägenhet för hela landet.

Sedan drog det demagogiska kriget igång. Företrädare för S hävdade att det handlade om vantolkningar. Om dessa är vantolkningar då kan man undra vad det är regionen gör, vanprovokationer?

Jag är ganska säker på att det inte är ett riktigt ord på svenska men efter 20 års privat och arbetsliv på engelska så får det duga. Det illustrerar mycket väl vad jag vill få sagt.

När jag skriver detta så gör jag det inte från en gröngölings perspektiv. Innan jag flyttade från Sollefteå så var jag djupt engagerad inom Socialdemokratin. Så involverad var jag att jag satt i distriktsstyrelsen i Västernorrland med alla kommunalråd och med riksdagsledamöterna. Min bana till riksdagen var utstakad.

Det är en av anledningarna till att jag känner en sådan anknytning, nästan ett ansvar fortfarande, för det som sker politiskt. Jag skäms över hela spektaklet.

Jag kan förstå många argument från regionen även om jag inte håller med dem. Vad jag i detta läge inte förstår eller uppskattar är provokationen. Borde inte regionen sätta sin tid och energi till att först och främst svara på alla oroliga och upprörda frågor som ställs?

Folk frågar efter en konsekvensanalys över patientsäkerheten, den som i mitt tycke borde kommit för två och ett halvt år sedan. Det frågas efter en riktig kostnadsanalys över om det blev någon besparing. Inklusive de ökade personliga kostnaderna för de som fått det så mycket längre att ta sig till sjukhuset.

Man frågar efter en analys av alla avvikelser som rapporteras. Detta kan i alla fall börja skapa en respektfull dialog.

Min personliga övertygelse är att allt kommer att peka på att nedläggningen var ett misstag. Om regionen bär samma övertygelse så borde de inte ha några problem med att låta fakta tala.

Hela förfarandet känns absurt och väldigt antagonistiskt. En strategi för att börja svartmåla en folklig gräsrotsrörelse? Ett första drag för att skapa opinion mot engagerade medborgare och på sikt avhysa ockupationen på Sollefteå sjukhus? Om detta är tanken hur tror man att det kommer att sluta?

När man använder politiska verktyg för att ställa befolkningsgrupper mot varandra – istället för att leda med dialog – skapas det i bästa fall pyrrhussegrar och alltid en djupare grundproblematik. Större problem.

Jag kan inte komma ifrån tanken att detta också känns som ett försök att ta temperaturen på ockupationen, för att kunna mäta manöverutrymmet.

Jag kan meddela att ockupationen är hetare än en ässja och att utrymmet att manövrera bort medborgarnas ilska är knappnålsstort i nuvarande läge. Att försöka provocera fram reaktioner kan bli gnistan i krutdurken.

Pia Kristmansson, London

Före detta (S)-politiker i Sollefteå/Västernorrland och engagerad i sjukhusfrågan