Som barn fick vi flickor hålla till på kanten runt skridskobanorna, där försökte vi skjuta harar och göra piruetter, alltmedan killarna sköt hårda puckar på största delen, 98 procent av banan.

Tanken på en skridskobana på Stora torget i Sundsvall kändes lockande när jag hörde om det första gången. Jag såg framför mig Kungsträdgårdens skridskobana (kanske lite mindre) men där man kunde mingla runt, arm i arm eller en och en, unga och gamla tillsammans. De som inte åkte skidskor kunde njuta av att se vimlet av duktiga och mindre duktiga friåkare.

Men hur blev det här på torget? Finns det inte nog med hockeyrinkar?

Undrar en mormor med grusade skridskodrömmar

■■ Följ ST Debatt på Facebook