Den trasiga sjukförsäkringen har inte längre något nyhetsvärde.

Det är till och med så att den helt ignoreras, som när Metro igår publicerade en artikel som visade att "det går bra för Sverige" för att antalet personer som lever på bidrag i Sverige inte varit så här lågt sedan 1990.

Eller när det skrivs om att vi "blir friskare" baserat på Försäkringskassans statistik över antalet sjukskrivna, alltså personer som har rätt till sjukpenning.

Det är helt enkelt så att det har blivit väldigt mycket svårare att få sjukpenning!

Sjuka människor skickas till Arbetsförmedlingen och därifrån till socialtjänsten. Det räcker med att äga sin bostad eller en bil för att inte få hjälp av socialtjänsten, varför fler hamnar mellan stolarna. Utan stöd från samhället, utan inkomst, men fortfarande sjuka.

Redan under Alliansregeringen försämrades förhållandena för sjukskrivna och rätten till sjukpenning, och inför valet 2010 stod frågan relativt högt på dagordningen. Därefter är det som om vi har vant oss. Sjukförsäkringen ska vara kass. Att den ytterligare försämrats under förra mandatperiodens S+MP-regering har inte fått tillräcklig mycket uppmärksamhet.

När det uppmärksammas är det knappt någon som höjer på ögonbrynen. Det är som om ingen bryr sig ens när redan arbetstyngda läkare beskriver frustrationen de känner när de måste lägga extra tid på att formulera om sjukintyg för att de ska passa Försäkringskassans snäva regler, och deras sjuka patienter ändå nekas ersättning.

Eller också går dessa nyheter de allra flesta förbi. Åtminstone om man får tro alla de sjuka personer som vittnar om den misstro de möter. Om misstänkliggörandet, att de inte är sjuka på riktigt, att de är lata och fuskar, eller bara inte har kommunicerat tillräckligt med Försäkringskassan.

För att inte tala om att ordet "bidragsberoende" är stigmatiserande, och anses vara något fult. Som om ingen blir sjuk eller arbetslös utan att skylla sig själv. Från politiker hörs att bidragsberoendet måste minska, men man minskar inte antalet sjuka genom att ta ifrån dem deras ekonomiska trygghet.

Detta trots att både sjukpenningen och a-kassan är försäkringar som vi betalar för. Just för att ingen ska behöva hamna i utanförskap på grund av tillfälliga svackor i livet, som arbetslöshet eller sjukdom. Ingen blir friskare av ekonomisk oro. Ingen blir friskare av att bråka med Försäkringskassan, däremot kan man bli sjukare.

Jag hör talas om personer som hamnar i chock när de får avslag på ansökan om sjukpeng, eftersom de litat på systemet. För att de gått på snacket om att de som behöver sjukpenning också får den, att de som får avslag är lata fuskare.

Kanske handlar det om något så mänskligt som förträngning. Många vill inte tänka på döden, eller på det faktum att man kan drabbas av olycka eller sjukdom precis när som helst. Därför är det som om nyheter om försämringar i det sociala skyddsnätet går in i ena örat och ut genom det andra för att man inte tycker att det gäller en själv.

Och sedan en dag står man där och inser att man inte får någon sjukpenning, att Arbetsförmedlingen tycker att man är för sjuk för att jobba samtidigt som Försäkringskassan anser att man ska "prövas mot alla yrken på hela arbetsmarknaden", även om man har fast anställning hos en arbetsgivare man gillar och gärna vill tillbaka till – bara man får bli frisk först.

Många försörjs av anhöriga, lever på sparpengar och hankar sig fram.

Men alla har inte anhöriga som kan hjälpa, och väldigt många saknar så mycket sparpengar att de räcker till att leva på under en längre sjukskrivningsperiod.

Om det inte vore för den mänskliga faktorn och förträngning skulle det vara obegripligt att svenskarna finner sig i att det förhåller sig på det här sättet.

Men fundera nu, i bara några minuter, på hur du skulle klara dig ekonomiskt om du drabbades av allvarlig eller långvarig sjukdom. Om du hör till dem som litar på att Försäkringskassan ska ge dig den trygghet du behöver under tiden för tillfrisknande kanske du måste tänka om. Kanske tycker du till och med att det är värt att säga ifrån, för din, dina anhöriga och alla andras skull. Vem som helst kan drabbas. Du också.