I socialdemokraten Antti Rinnes nya regering sitter flera gröna ministrar, bland annat utrikesminister Pekka Haavisto.

Finlands eget mål är att bli koldioxidneutralt redan år 2035. Men på EU-nivå så används klimatet som gisslan av Polen, med ungefär följande ståndpunkt: "Javisst, gärna ett ambitiöst klimatmål, men då måste vi först få garantier för att få ekonomiskt stöd". I Polen kommer 86,5 procent av elförsörjningen från fossila bränslen.

EU-kommissionen har drivit kravet på att EU-medel ska kopplas till rättsstaten. Ungen och Polen ska inte kunna fortsätta sin väg mot auktoritärt styre och samtidigt kvittera ut mångmiljardbelopp i EU-stöd.

Polens förslag att koppla klimatmål till EU-bidrag är smart. Ambitionen att åstadkomma kompromisser på toppmöten kan få EU-ledare att förblindas inför vad som pågår inom Europa: Vi har redan ett EU-land – Ungern – som av Freedom House inte längre betecknas som ett fritt land. Och vi har ytterligare ett land eller ett par länder som är på väg i samma riktning.

Både klimatet och demokratin kan betecknas som ödesfrågor. Men demokratin borde övertrumfa klimatet. Auktoritära makthavare som stryper pressfrihet och som använder statens medel för propaganda på ett sätt som påminner om de gamla kommunistiska makthavarna, undergräver själva grunden för EU-samarbetet. Att en diktatur eller halvdiktatur har inflytande över lagstiftning i länder som Sverige, Finland och Tyskland är ohållbart. Då hotas både EU och EU:s klimatarbete.

I det finska ordförandeskapets program står det att "målet är att skapa ett balanserat och effektivt system där EU:s finansiering kopplas samman med tillämpning av rättsstatsprincipen." Det står också att "EU ska höja sin profil som global klimatledare genom att anta en långsiktig klimatstrategi, som resulterar i att EU är klimatneutralt 2050."

Av de två målen så är det rättsstaten som måste prioriteras. En obehaglig sanning. Men så är det.