När EU-budgeten avhandlas tycks det råda en öronbedövande tystnad om att minska kostnaderna genom att avskaffa pendlandet mellan Bryssel och Strasbourg. I denna tystnade deltar gammalmedia (tidningar, tv- och radionkanaler). Även politiker från alla partier (oavsett om partierna betecknas som populistiska eller ej).
När EU-budgeten avhandlas tycks det råda en öronbedövande tystnad om att minska kostnaderna genom att avskaffa pendlandet mellan Bryssel och Strasbourg, skriver Bertil Lindström.
Bild: TT, Arkivbild
Annons
Annons
Det är nog inte bara jag som är förvånad över tystnaden. En ekonomkollega och god vän berättade om en tidigare funktionär inom en av EU-parlamentets partigrupper, som uttryckte irritation över pendlandet så här: "Varför måste mitt klädskåp med ett par kalsonger flyttas flera gånger per år?".
När jag frågade min kollega om funktionären eller någon i hans partigrupp gjorde något för att lova väljarna att ta bort kostnaden genom att avskaffa pendlandet, fick jag svaret att han aldrig hört något om ett sådant vallöfte.
Min reflexion: Om ingen partigrupp lämnar ett sådant löfte, förblir pendlandet en icke-fråga i budgetarbetet.
Nu önskar jag synpunkter från någon statsvetare. Är det nonsens att definiera förekomst av en icke-fråga av det här slaget, som något som gör att demokratin fungerar sämre än nödvändigt? Handlar det om en icke-fråga inom statsvetenskapen?
Bertil Lindström, Sundsvall
■■ Följ ST Debatt på Facebook