En äldre dam uttryckte i en insändare sin oro över att behöva hamna på sjukhus om hon skulle drabbas av covid 19-infektion. "Varför kan jag inte få dö i lugn och ro hemma", avslutade hon sin insändare.

Svaret är enkelt. Det kan hon och alla andra. Alla har rätt att neka livsuppehållande behandling, vilket förstås även inbegriper respiratorvård. Men det är viktigt att man tänkt igenom detta ställningstagande och även skrivit ner sin önskan. Bra är också att ha förankrat det hos någon närstående.

Att prata om detta med barnen kan vara svårt. Barnen som är så rädda om sina gamla föräldrar kan ha svårt att förstå en önskan att slippa livsuppehållande behandling.

Om man har en god kontakt på en vårdcentral kan man gärna prata med sin husläkare eller en distriktssköterska, som då kan se till att ens önskan tydligt förs in i journalen, eller att man skriver ett enkelt dokument och gärna låter någon vidimera namnteckningen. Det kan vara svårt att ta denna diskussion när man väl hamnat på akuten, men en nära vän eller släkting kan vara bra att diskutera med, liksom någon från kyrkan.

Inom sjukvården är man van vid att patienter avsäger sig behandling. Det kan till exempel gälla cancerbehandling. Viktigt är dock att man får smärtstillande och annan symtombehandling. Man kan också bli nedsövd den sista tiden.

Den palliativa vården, vård vid livets slutskede, har god erfarenhet av detta. Och vården kan ske hemma, på sjukhus eller hospice.

Eutanasi, läkarassisterat självmord, är något helt annat. Det innebär att en läkare påskyndar döden med till exempel en spruta. Det är enligt lag förbjudet i Sverige, men förekommer i en del länder som USA, Kanada, Holland och Schweiz.

Elisabet Finné, leg läkare, specialist i allmänmedicin

■■ Följ ST Debatt på Facebook