Sjukhusdirektör Lena Carlsson har fått en omöjlig uppgift. S+M+L har ålagt henne att i september lägga fram förslag som sparar 150 miljoner. De har inte förstått att deras metoder – centralisering och nedläggningar – gör krisen värre.

Regionens sjukhus är redan på väg mot ett underskott på hela 400 miljoner i år. Det som krävs är då inte mer av majoritetens misslyckade politik utan ett radikalt annorlunda styr- och ledningssystem. Sjukvårdspartiet säger: Lägg ner det förödande länskliniksystemet.

Skapa tre sammanhållna vårdområden med region och kommuner som gemensamma ägare och lokal ledning. Banta den förvuxna administrationen!

För sjukhusdirektören är det omöjligt att ens föreslå de förändringar som är nödvändiga för att vända utvecklingen. Hon är tvingad att fortsätta med samma typ av ”strukturförändringar” som gjort att vården i länet blivit allt dyrare, allt mindre jämlik och orsakat en allt värre överbelastning av Sundsvalls sjukhus. Hon kan bara göra en prioriteringslista på det som ska tas bort.

Att ta itu med felen i styr- och ledningssystemen ligger ovanför hennes kompetensområde och tyvärr tydligen också över den politiska majoritetens förmåga till förutsättningslös analys. Region Västernorrland har år efter år fått allt sämre ekonomi. Demografiska förändringar – äldre och sjukare befolkning – räcker inte på långa vägar som förklaring.

Genom att vägra att göra någon som helst utvärdering av det som gjorts har de politiska majoriteterna ”missat” att alla smärtsamma ”sparåtgärder” istället ökat kostnaderna. Till exempel:

■ Nedläggningen 2005 av Härnösands sjukhus liksom avlövningen av Närvård Härnösand sparade inget.

■ Insatsprogrammet 2015 skulle spara 250 miljoner – men ledde redan under första året efter nedläggningarna i Sollefteå och andra ”sparinsatser” till 300 miljoner i ökade kostnader.

■ Försök att banta personalkostnaderna har slagit slint. Antal läkare och sjuksköterskor är (räknat i årsarbetare) nästan oförändrade medan kostnaderna för hyrpersonal inom specialistvården har mer än fördubblats från 179 miljoner 2015 till 392 miljoner 2019.

■ Västernorrland är långt sämre än jämförbara regioner när det gäller produktivitet; hur stora resurser som går åt för jämförbara behandlingar. Det mått man använder kallas kostnad per DRG-poäng. 2018 hade Västernorrland 15 procent högre kostnad för sin produktion än jämförbara regioner. Det ger en merkostnad på ca 600 miljoner kronor.

■ Den svällande administrationen överskrider sina budgetar. Förra året överskred till exempel specialistvårdens tjänstemän sina personalbudgetar med fem till 29 procent, sammanlagt 23 miljoner. Och då är detta bara en liten del av regionens administration.

När ska den politiska majoriteten begripa att man är på fel väg? Nedläggningar och flyttningar sparar inget. Patienter och vårdbehov försvinner inte men stålbad och yxhugg kostar stora pengar. Fungerande lösningar tar tid och 2020 är redan ett förlorat år. Det som krävs är nytänkande som ger långsiktiga och varaktiga resultat.

Pia Lundin, Sjukvårdspartiet, oppositionsråd, Region Västernorrland

■■ Följ ST Debatt på Facebook