Inom kort börjar förhandlingarna om nya löneavtal för nära tre miljoner anställda i Sverige.

Först ut att sätta lönerna är industrin, som är riktmärke för hela den svenska arbetsmarknaden. Lönebildningsmodellen – där Industrins avtal sätter märket har tjänat oss väl. Det har bidragit till stabilitet i den svenska lönebildningen i snart tre decennier.

Både arbetsgivare och ledande fackförbund stöder den arbetsordningen. Går det bra för industrin så skapas förutsättningar för att det går bra för resten av ekonomin.

I Västernorrlands län skapas fyra av tio arbeten i länet av industrin. Nära 23 000 jobb skapas direkt och indirekt inklusive de drygt 4 000 jobb inom kommuner och landsting som skapas av de skatter som industrin bidrar med.

I finanskrisens kölvatten, 2008-2009, försvann hela 120 000 eller nästan tolv procent av jobben inom den internationellt konkurrensutsatta delen av ekonomin i Sverige. I industrin och i industrinära tjänstenäringar. Merparten arbeten som aldrig kommit tillbaka. Samtidigt slöts riksavtal som innebar löneökningar på 3,2 procent respektive 3,6 procent för åren. Det svenska relativa kostnadsläget försämrades kraftigt.

Att smällen för svensk industri blev betydligt hårdare än i många andra länder pekar tydligt på att höga löneökningar var en viktig bidragande orsak. I Tyskland försvann exempelvis cirka 200 000 industrijobb, motsvarande ett jobbtapp på ”bara” drygt fem procent och där har sysselsättningen inom industrin utvecklats betydligt starkare än i Sverige under den långvariga återhämtningen efter finanskrisen.

Coronapandemin är en ny stjärnsmäll för svensk industri, produktionen föll med närmare 20 procent mellan januari och april. Produktionen är fortfarande mer än tio procent lägre än i början av året. Industrin har än så länge undvikit massuppsägningar tack vare de omfattande statliga stöd som inrättats.

Allt talar dock för att ekonomin inte kommer att ha återtagit förlorad mark förrän tidigast 2022.

Redan under slutet av 2020 är risken för omfattande varsel påtaglig i takt med att flera stödåtgärder upphör.

Tittar vi på hela den svenska ekonomin så spår Arbetsförmedlingen att arbetslösheten i landet fortsätter öka till elva procent, från dagens drygt nio procent. Vi talar alltså om en uppgång med 230 000 arbetslösa till nära 600 000 personer 2021, jämfört med läget innan krisen.

Det är oerhört viktigt att inte upprepa misstagen från finanskrisen och låta lönekostnaderna skena. För att säkerställa att Sverige även framöver har en stark industrisektor krävs det att Industriavtalets parter står upp för det vi är överens om när det gäller en väl fungerande, sund och bärkraftig lönebildning.

Lars Engnell, rådgivare, Teknikföretagen

Tomas Undin, förhandlingschef, Teknikföretagen

Mats Kinnwall, chefekonom, Teknikföretagen

■■ Följ ST Debatt på Facebook