De enda besparingar som Region Västernorrlands ledning diskuterar är att skära i vårdverksamheten. Att byråkratin växt dramatiskt – med ungefär 130 tjänstemän bara de senaste fem åren, med rader av nya "yrkeskategorier" typ samordnare, utvecklare, statistiker controllers, utredare, koordinatorer, strateger och allt fler nya chefsnivåer – blundar man för.

Tjänstemännen hittar på "sparobjekt" i vården som ska flyttas eller läggas ner. Då anger man påstådda sparbelopp (som aldrig infrias). Men varken tjänstemän eller majoritetspolitiker kommer med en enda idé för att spara på administration och byråkrati. När sådant kommer på tal går man genast i försvarsposition med allmänna påståenden om hur nyttiga och duktiga tjänstemännen är.

Att vårdenheter måste bantas motiverar till exempel regiondirektör Anders Sylvan med att de inte håller sina budgetar. Men att administratörerna gör kraftiga överdrag på sina budgetar förbigår han med tystnad. Då har dessutom budgeterna för chefer och administratörer ökat från 186 till 278 miljoner från 2014 till 2019 – med 50 procent! Ändå överskreds budgeten med 23 miljoner 2019 och kostnadsökningen har fortsatt under 2020.

Nu har regionens S+M+L-majoritet spruckit när det gäller synen på Region Västernorrlands ekonomi, vad som gjorts för att få stopp på en okontrollerad störtdykning och vad som borde göras.

Två av majoritetens liberaler, Erica Markusson och Leif Palmberg, skrev nyligen i en debattartikel: "Faktum är att verksamheten inte har lyckats visa några som helst faktiska besparingar de senaste 25 åren. Tvärtom, har alla förslag ökat kostnaderna och minskat andelen vårdtid per arbetad timme".

De ger också Lena Asplund (M) något att tänka på. Hon har i polemik mot Pia Lundin (SJVP) hävdat att politikerna inte ska ägna sig åt "skruvar och muttrar" utan bara ange mål för tjänstemännen som sedan ska bestämma hur målen ska nås.

Den metoden avfärdar de två liberalerna så här: ”Det är oacceptabelt att vi gång efter annan tar beslut om budget och planer – för att sedan få rapporter om att de inte håller, inte genomförs eller helt enkelt ignoreras.”

De båda liberalerna efterlyser också ”nytänkande och självinsikt”. De kommer att bli besvikna. Hela den övriga S+M+L-majoriteten har fastnat i ett Moment 22 som skapats av en kombination av den Lena Asplunds beslutsmodell och tjänstemannastyret. Därför har man inga lösningar men hoppas att staten ska hjälpa dem med frikostiga bidrag och genom att befria dem från ansvar genom att ta över hela sjukvården efter nästa val.

I regionfullmäktige i november 2019 gav jag regionrådet Glenn Nordlund (S) tre frågor, men jag fick inget svar. Hur ser Glenn på regionens stora administration, anser han att det inte finns något att spara? Anser Glenn inte att verksamhetsutvecklingen ska ske primärt bland personalen på golvet? Och vilka förbättringar anser Glenn att en ökad administration har lett till?

Glenn, får jag ett svar nu?

Robert Thunfors, gruppledare i regionfullmäktige Sjukvårdspartiet Västernorrland

■■ Följ ST Debatt på Facebook