Rätten till kroppslig integritet och ett liv utan våld och förtryck borde vara en självklarhet, men för många kvinnor ser verkligheten annorlunda ut.

Förra året polisanmäldes 28 000 fall av misshandel av kvinnor i Sverige. I 31 procent av fallen hade kvinnan och förövaren en parrelation eller hade tidigare haft en sådan, men tyvärr beräknas att endast en fjärdedel av våldet i nära relationer polisanmäls. Dessutom anmäldes 1 710 fall av grov kvinnofridskränkning. I dag kan en kvinna misshandlas och trakasseras i åratal, utan att straffet för hennes plågoande blir mer än några månader i fängelse.

I dag lever ungefär 800 kvinnor med den näst högsta säkerhetsklassningen man kan ha I Sverige, så kallad "skyddad folkbokföring". Runt om i landet har dessa gömda kvinnor lämnat skor på gator och torg för att visa att de finns bland oss, men har tvingats gå under jorden. Ingen har ordentligt tagit reda på hur skyddet fungerar för kvinnorna, hur deras gömda barn mår, hur många de är och hur länge de behöver leva gömda. 

Vi i Kristdemokratiska kvinnoförbundet kräver att samarbetet mellan myndigheter förbättras, fördjupas och handläggningen bli effektivare. Vi vill skärpa straffsatserna för dem som överskrider besöksförbudet. Vi kräver att man sätter fotboja på den som utövar dödshot mot sin partner. Det är även den som blir slagen och hotad som ska ha rätt till sitt hem, inte den som slår. Samhället måste också skydda barnen. En förälder som utreds eller dömts för olaga hot eller våld mot sin partner ska inte ha umgängesrätt eller få information om barnet. Barnperspektivet måste beaktas.

Tyvärr tvingas kvinnor till en orimlig kamp för att få det stöd de behöver. Vi står upp för hot- och våldsutsatta kvinnors kamp mot myndighetsbyråkratin. Att lämna, anmäla och bryta upp från sitt liv är ingen enkel sak. Sverige har skapat ett system där man förväntas vara som starkast när man egentligen är som svagast.

Myndigheterna måste samarbeta. Flera av de gömda kvinnorna vittnar om hur polismyndigheten utreder dödshot från exmannen, medan socialtjänsten informerar pappan om var barnen befinner sig. Uppgifter har även läckts av misstag från barnens skola eller genom att skatteverket har folkbokföringsuppgifter som mannen har kommit åt – detta är utöver de naturliga digitala spår vi lämnar efter oss.

Kvinnorna lever i ett levande fängelse. De får flytta, byta identitet, ändra utseende och deras barn behöver göra likadant för att överleva. Barnen använder ofta falska namn, vågar inte etablera sig en vänkrets innan man tvingas flytta igen och de är ständigt rädda för att hamna på bild. Trots detta tvingas många barn till umgängesrätt med den hotfulla föräldern. Det är inte acceptabelt.

Ingen ska behöva leva i ständig rädsla för att utsättas för våld – eller känslan att det inte går att komma undan. Dessa barns och kvinnors mardröm måste få ett slut.

Sarah Havneraas, förbundsordförande Kristdemokratiska kvinnoförbundet (KDK)

Britt-Mari Brynielsson, distriktsordförande Västernorrland, Kristdemokratiska kvinnoförbundet (KDK)

Ronja Strid (KD), kommunfullmäktigeledamot Sundsvall

■■ Följ ST Debatt på Facebook