Lika lön för lika arbete! Ja, devisen låter kanske uttjatad, men är faktiskt lika relevant i dag som för 30 år sedan.

Det fanns en tid då män fick rösta, men inte kvinnor. Det vet de flesta. Men hur många vet att kvinnlig rösträtt inte omfattade alla kvinnor förrän 1945? Under krigsåren då många kvinnor tog steget in i arbetslivet hade alltså inte alla kvinnor ens rösträtt. På den tiden var det accepterat att kvinnor hade lägre löner än män för samma arbete.

Kvinnolöner i statlig regi avskaffades 1946, men på den privata sidan blev de kvar ända till 1965. Fram tills dess var det alltså allmänt accepterat att kvinnor skulle tjäna ungefär 30 procent mindre på sitt lönearbete än män i samma yrken. 

I dag är det något bättre. Kollektivavtalen kräver samma lön för samma arbete oavsett om det är en man eller en kvinna som utför det.

I dag hittar vi i stället den största löneskillnaden mellan kvinnodominerade yrken och mansdominerade yrken. Än i dag uppgår denna skillnad till ungefär tolv procent i genomsnitt. Man kan alltså säga att vi värderar yrken olika, oavsett om de är lika viktiga för ett fungerande samhälle.

Undersköterskan tjänar mindre än bilreparatören. Städerskan tjänar mindre än målaren. Kassörskan tjänar mindre än elektrikern. Men när vi blir sjuka behöver vi en undersköterska, för att hålla oss friska och ha en bra miljö behöver vi städerskan och för att handla behöver vi kassörskan.

En man och en kvinna drabbas av samma kostnader men kvinnors löner är i genomsnitt lägre.

Hur ska vi då göra för att uppnå jämställda löner? Om vi höjer lönerna för alla med en procent kommer de mansdominerande yrkena att fortsätta dra ifrån. 1 procent av 30 000 är mer än 1 procent av 15 000, så en löneförhöjning som ger 300 kr mer per månad till det mansdominerade yrket, ger bara 150 kr till kvinnan. Efter höjningen tjänar mannen 30 300 kr och kvinnan 15 150. Skillnaden ackumuleras och växer under tid.

De senaste åren har LO-samordningens avtalsrörelser använt sig av en princip som heter krontalshöjning. Man börjar med att sätta en medellön, för 2020 blev nivån till exempel 26 100 kr. Alla som ligger över det får en procenthöjning på till exempel 1 procent Alla som ligger under 26 100 i månaden får istället en krontalshöjning som motsvarar 1 procent av 26.100 kr. Följaktligen får mannen som hade 30 000kr i månaden fortfarande 30.300 kr. Men kvinnan med 15 000 får istället 15 261 kr. 

Skillnaden kan tyckas liten, men växer över tid allt eftersom kvinnodominerade yrken kommer närmare mansdominerade i lön.

Nu till det som är problematiskt. Med denna modell uppnår vi inte jämlika löner förrän 2050, och det är naturligtvis alldeles för sakta. Vi måste hitta effektivare modeller som ger snabbare effekt. Vi måste också övertyga arbetsgivarsidan om att jämlika löner är bra och eftersträvansvärt.

Därför är det så viktigt att kvinnor engagerar sig i facket. Därför är det så viktigt att kvinnor engagerar sig i politiken. Därför är det så viktigt att kvinnor röstar i allmänna val.

LO-facken Medelpad, genom Robert Kuusikko, ordförande

■■ Följ ST Debatt på Facebook