Han var född 1927, växte upp i Karlsborg, blev student i Skövde och läste medicin i Uppsala där han träffade Harriet som blev hans hustru. Hon kom från Sundsvall och här fick Ove tjänst 1957 som underläkare hos docent Sven Johnsson på medicinkliniken. Det blev produktiva år vilket resulterade i flera skrifter där ”Porphyria cutanea tarda och hemosideros” från 1964 blev den mest betydelsefulla. Han kunde visa att en patient med denna hud- och leversjukdom (PCT) kunde botas med hjälp av blodtappning.