Svensk försvarspolitik har en tendens att pendla mellan realism och önsketänkande. På senare tid har realismen dominerat då allt fler inser att det är riskfyllt att ha en stormakt som Ryssland, med dess oberäknelige president Vladimir Putin, som granne. De tre decennierna före var tongångarna de motsatta. Berlinmuren föll. Sovjetunionen upplöstes. Krigshotet var borta och demokratin hade vunnit. Det fanns ingen anledning att ha ett territoriellt försvar längre, hette det. Sveriges intressen skulle försvaras främst genom internationella insatser som den i Afghanistan.