Under julhelgen insjuknade jag i mitt hem och fördes med ambulans till Sundsvalls sjukhus, där det minst sagt blev en omtumlande upplevelse.

Väl framkommen till akuten kl 21 blev jag lämnad i ett eget litet rum, liggande med alla kläder på en galonklädd bädd. Där låg jag ensam till klockan 03, då det blev röntgen.

Trodde att jag därefter skulle få komma till en avdelning och ligga i en riktig säng. Men icke! Tillbaka till akuten och galonsängen.

Efter ytterligare nio timmar kom jag till en avdelning och en riktig säng att ligga i. Blev kvar där i fem dygn i mina egna kläder och med två täcken. Där var så kyligt att patienterna måste ta på vinterskorna för att gå runt och röra på sig. Vi frågade efter varma sockar, men inga fanns. Om någon patient ville gå till tv-rummet fick ett täcke följa med för att slippa frysa.

Alltför många i personalen talade bristfällig svenska, vilket försvårade kontakten. Och under mina fem dygn på avdelningen var städningen obefintlig.

Skyltar visade att vattnet vid tvättställen ej fick drickas. Varför?

Efter sex dygn i mina kläder var det en befrielse att få komma hem, duscha, ta på rena kläder och krypa ner i en varm säng.

Luttrad pensionär

■■ Följ ST Debatt på Facebook