Annons

Annons

Annons

Larmen inifrån vården

Debatt
Politiska spelet verkar vara viktigare än att lösa vårdkrisen

Text: 

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

Inför det stora politiska mötet förra veckan hade jag en liten strimma hopp kvar – för mig, mina kollegor och de patienter vi vårdar. Jag trodde att ni äntligen skulle gå samman, oavsett politiska färger, och tillsammans försöka finna en lösning på den kris som vi inom vården står i tillsammans.

Finns det någon av er som varit ut i vården under de senaste åren och verkligen sett hur vi sliter, frågat hur vi mår och vad vi behöver? undrar insändarskribenten.

Bild: TT, Arkivbild

Ni har möjligheten att försöka ge invånarna, de som röstat fram er, en möjlighet till god och säker vård inför sommaren och kanske även göra en riktig förändring i vår hårt sargade region. Istället gör ni så här! Återigen spelar den politiska tillhörigheten större roll än den vård som vi förväntas bedriva och återigen visar ni vad som är viktigast!

Annons

Annons

När jag läser era kommentarer i media så skäms jag och förfäras i hur ni vuxna människor beter er mot oss i sjukvården och våra invånare. Detta är inte ett politiskt spel utan en verklighet som jag och mina kollegor lever i. Det är liv vi talar om, både sjukvårdspersonal och patienter.

Finns det någon av er som varit ut i vården under de senaste åren och verkligen sett hur vi sliter, frågat hur vi mår och vad vi behöver? Där skulle ni få svaret på hur vi skulle rätta till regionens sjunkande skepp. Sjukhuset är redan i kris, vilket ni hade märkt om ni lyssnat på vad jag och mina kollegor skrikit om!

Ja, jag tar detta ut i media för hur annars ska jag få er att höra mig? Jag är bara en sjuksköterska på en klinik på ett sjukhus. Jag är bara en av många som gråtit på arbetstid, känt mig så fruktansvärt otillräcklig då kraven på mig är så mycket större än den energi jag har. Jag är slutkörd och har en heltidstjänst, men jag gör fortfarande fler timmar än vad jag borde och vad som är hälsosamt. Min återhämtning brister men så var det innan pandemin, under pandemin – och det bara eskalerar.

Mina kollegor slutar och jag förstår dem. Mina kollegor talar ut i media och jag är glad att de ger oss en röst! Mina patienter ser hur vi springer, hur trötta vi är men är så tacksamma då vi äntligen kan ge dem en liten stund i den hektiska arbetsmiljön innan jag slits iväg till den patient som behöver mig mer. Jag är inte den enda i vårdpersonalen som sitter i min bil efter jobbet och är så trött att jag inte känner mig säker i att köra bilen hem till min familj. Jag är så trött!

Annons

Annons

Krisen är redan ett faktum! Avdelningar slås ihop så personalen ska täcka upp för varandra. Vårdplatser minskar då vi inte har personal som kan bemanna dessa platser. Vårdplatser som vi redan har brist på med ständiga överbeläggningar. Hur tror du att det ser ut nu?

Häromdagen läste jag, från vår HR-direktör, att det finns ett intresse från sjuksköterskor att sälja sin semester för 15 000 kr som vi erbjudits senaste åren. Ska vi återstående slutkörda sjuksköterskor återigen gå in och lösa den personalbrist som regionen skapat?

Ja, jag förstår att jag ber om mycket, men inom mig finns fortfarande ett litet hopp för min arbetsplats och mina fina kollegor.

Madeléne, legitimerad sjuksköterska, Region Västernorrland

■■ Följ ST Debatt på Facebook

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan