Plötsligt var hon försvunnen. Matte och husse började söka. De ropade. Men Tassemaran svarade inte. Hon var som uppslukad av jorden.

De fortsatte sitt sökande, sträckte ut det in mot skogen. Ingenstans fanns Tassemaran. Då ansåg husse Rune att man han nog måste undersöka brunnen ordentligt. Han flyttade på bräderna, som täckte den, men såg ingenting. Matte Gullvi såg något som glimmade till i djupet, ett par ögon. Det var hennes Tassemaran.

Brandkåren kallades och de ställde en stege och en livlina till Rune Odhners förfogande, gav honom en hjälm och han klättrade ner. Han fick tag på Tassemaran som hamnat på en hög murkna plankbitar 10 meter ner.

Fallet hade inte skadat Tassemaran. Hon reste sig på bakbenen mot husse och kröp snällt in i hans famn.