Annons

Annons

Annons

Annons

Debatt
Moderaternas politik slår undan benen på samhällets mest utsatta

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

Moderaterna har hittills föreslagit allt ifrån bidragstak och kraftigt sänkt a-kassa till att säga nej till en bättre sjukförsäkring och ett pensionssystem som stärker tryggheten för alla de äldre som lämnat arbetskraften, skriver debattförfattaren.

Bild: Arkivbild

Annons

Politiken har blivit tråkig och de olika offentliga nyanserna är små. Missförstå mig inte, det finns absolut anledning att diskutera den ökade kriminaliteten och sjukvårdens kris. Men som den moderate partiledaren föredrar att säga, “Man måste kunna ha två tankar i huvudet”. Kan vi för en kort tid lägga det här “käbblet” åt sidan och i stället diskutera de frågor där det faktiskt finns avgörande skillnader i vilken politik som ska råda i nästa mandatperiod? För ärligt talat, både Socialdemokraterna och Moderaterna drar åt samma håll med att motarbeta den växande kriminaliteten.

De praktiska skillnaderna är i slutänden små. Betydligt större blir det när vi pratar om ekonomisk trygghet, det som moderater föraktfullt talar om som bidragslinjen. För det som Svantesson och Stenergard (M) inte gärna talar högt om är hur deras politik aktivt slår undan benen på dem som har det allra tuffast i samhället. När de säger att “det ska löna sig att arbeta” så menar de i stället att “det ska vara kännbart att vara sjuk eller arbetslös”.

Annons

Annons

Moderaterna har hittills föreslagit allt ifrån bidragstak och kraftigt sänkt a-kassa till att säga nej till en bättre sjukförsäkring och ett pensionssystem som stärker tryggheten för alla de äldre som lämnat arbetskraften. I Sundsvall har Viktoria Jansson (M) med flera försökt sparka hårt på utsatta föräldrar genom att stoppa möjligheten att få indraget studiemedel kompenserat av kommunens försörjningsstöd. Det senare kan tyckas rimligt, men får stora konsekvenser för exempelvis de som har barn med NPF-diagnoser eller som utsätts för mobbning och därför inte deltar i undervisningen.

Kärnan i den moderata politiken som presenteras är utgångspunkten att människor som står utanför arbetsmarknaden är lata och behöver tydliga incitament för att ta sig i kragen. De här incitamenten är hot om fattigdom och att bli utkastad på gatan. För hur ska man annars tolka det när konsekvensen av Moderaternas prat om bidragstak innebär att en ensamstående arbetslös tvåbarnsmamma ska överleva på runt 13 000 kronor före skatt? Och innan någon moderat börjar protestera; ni föreslår 75 procent av lägsta lönen, då hamnar vi där om utgångspunkten är en del av LO-kollektivets avtal med det privata näringslivet.

Men det är inte bara den här gruppen som drabbas. Moderaterna har även med tydlighet sagt nej till kraftiga förbättringar för de med lägsta pensionerna. I stället riktar man de största förstärkningarna till de som väljer att arbeta vid sidan om pensionen. Har du en trasig rygg efter ett långt arbetsliv, eller en sjukdomsbild som hindrar dig från att arbeta på ålderns höst så förtjänar du inte annat än ett fortsatt liv som fattigpensionär.

Annons

Sverige behöver en ny regering. Vi behöver en regering som både kan hantera de utmaningar vi står inför och som förstår vikten av att värna den ekonomiska tryggheten för så väl sjuka och arbetslösa som pensionärer som inte längre kan arbeta. Den värdigheten förmår inte Moderaterna och Ulf Kristersson att prioritera.

Tobias Schelin

■■ Följ ST Debatt på Facebook

Annons

Annons

Till toppen av sidan